Vi ska här titta lite närmare på vilka krafter det var som opererade bakom kulisserna för att manipulera fram första världskriget, samt hur och varför de gjorde det. Det hade naturligtvis inte varit möjligt om en majoritet människor hade förstått vilka som verkligen styrde och hur de gjorde det.

Professor Steven Yates uttryckte det hela mycket väl i sin utmärkta artikel The real matrix: ”För att social ingenjörskonst ska fungera är det nödvändigt att dess målgrupp vet så lite som möjligt. De måste ha utbildats, eller rättare sagt, tränats, att inte tänka, bara göra som de blir tillsagda. De måste ha anpassats för ett tillstånd av beroende av olika slag och de måste hela tiden distraheras så att de inte kan lägga ihop två och två.”

År 1954 avslöjade den amerikanska Reece-kommittén, som granskade skattebefriade stiftelser att Carnegiestiftelsen bildad 1904 var en organisation som ägnat sig åt att framkalla krig. Reecekommitténs chef Norman Dodd berättade bland annat:

 ”Vid ett styrelsemöte i Carnegiestiftelsen 1909 hade man ställt sig frågan: Finns det något känt medel som är effektivare än krig, om man vill förändra livet för ett helt folk?

Man avgjorde att det inte fanns något.

Nästa fråga var: Hur får vi in USA i ett krig?”

Dr John Coleman, före detta underrättelseagent vid MI6 med mycket god insikt i spelet bakom kulisserna, avslöjade i sin sensationella bok The Committee of 300 hur den hemliga brittiska organisationen Round table group sedan början av seklet hade orkestrerat kaos, krig och depressioner med målet att driva igenom sin slutgiltiga plan, en världsregering med en totalitärt styrd befolkning.

Närmast på agendan stod att ta kontrollen över USA:s ekonomi och politik vilket man gjorde genom Federal reserve och CFR.

Round table group bildades 1891 av frimuraren, rasisten och imperalisten Cecil Rhodes, journalisten William Stead och Lord Escher. De viktigaste medlemmarna var dock bankiren Lord Rotschild och politikern Lord Milner. Round table group är även känd som Milnergruppen och fick snart förgreningar i flera länder.

Tanken var att via skapade scenarios, som ekonomiska kriser, depressioner och krig, tvinga fram en politik som innebar att man kunde bibehålla Storbritanniens ekonomiska och politiska dominans i världen.

För att lyckas med denna grandiosa plan var de tvungna att skapa en privatägd centralbank i den kommande supermakten USA och installera invigda personer på nyckelpositioner nära makten. I Storbritannien hade de minst elva statsråd och i USA bland andra överste Edward Mandel House, tidigare representant för brittiska och amerikanska bankintressen och numera president Wilsons närmaste man.

Dr Colemans uppgifter bekräftas av professor Carroll Quigley som gick igenom tonvis med historiska dokument från kongressens arkiv.

Professor Quigley berättade detaljerat i boken The Anglo-American establishment om huvudpersonerna:

”Bilden är skrämmande, ty en sådan makt är för stor för att tryggt kunna anförtros en ensam grupp, vilka mål denna än har. Ingen nation som värderar sin säkerhet borde tillåta vad Milners grupp åstadkom, det vill säga att en liten grupp män skulle utöva en sådan makt.”

Gruppen skapade sedan de mäktiga organisationerna Royal institute of international affairs (1919), Council on foreign relations (1921), Bilderbergruppen (1954), Club of Rome (1968) och Trilaterala kommissionen (1973).

Dessa organisationer har styrt, och styr fortfarande alla stora skeenden på den politiska arenan i världen. Deras medlemmar återfinns inom den globala eliten som politiker, bankmän, affärsmän, massmediefolk, jurister och militärer med mera. 

Planerna på en amerikansk centralbank lades upp på Jekyll island 1910 med bland andra Rotschilds agent Paul Warburg och Rockefellers Frank Vanderlip. Tre år därefter, den 23 december 1913 när de flesta senatorer åkt hem för jullovet, röstade man igenom Federal reserve i kongressen. Grunden lades 1907 sedan man skapat en stor ekonomisk depression. Överste House handplockade medlemmarna till den första styrelsen.

Wienkongressen efter Napoleonkrigen ritade om Europas karta och mindre stater med gemensam kultur slog sig samman, medan större riskerade att brytas isär då olika folkslag strävade efter självständighet. Tysklands enande blev en av följderna. Under Bismarcks styre uppstod ett system av pakter mellan länder för att uppehålla en balans mellan makterna. Det tyska imperiet sågs med oblida ögon av engelsmännen som dominerat Europa i flera hundra år. De internationella bankirerna var frustrerade över att inte kunna ta större del i Tysklands ekonomiska tillväxt och serberna var frustrerade över att inte ha sin självständighet.

Den 8 oktober 1908 möttes några ministrar, bankirer, affärsmän och militärer i Belgrads statshus för att bilda en hemlig grupp kallad Nationellt försvar. Den skulle syssla med antiösterrikisk propaganda, utbilda partisaner i krig och rekrytera spioner och sabotörer. Gruppen var så effektiv att den fick ett rasande Österrike att tvinga Serbiens regering att stoppa den.

Tio av medlemmarna i Round table group, eller Milnergruppen, bildade den 9 maj 1911 terrorgruppen Svarta handen under ledning av överste Apsis. Han drillade några studenter, däribland en ung man vid namn Gavrilo Princip, att utföra ett attentat mot Österrikes ärkehertig Franz Ferdinand som skulle besöka Bosnien. En medlem i Svarta handen ansåg det vara för riskabelt och varskodde den serbiske premiärministern. Gruppens ledning satte press på Apsis som ombads stoppa förövarna men misslyckades. Den 28 juni 1914 avlossade Gavrilo Princip skotten i Sarajevo som dödade Franz Ferdinand och i förlängningen startade första världskriget.

Sanningen är att uppgifterna hade läckt ut veckor i förväg men att inga fler försök gjordes att stoppa mördarna från att döda den Österrikiske tronarvingen. Mindre känt är också att mordförsöket först misslyckades då en av Princips medhjälpare kastade en bomb som träffade bilen bakom hertigens.

Ärkehertigens förare körde snabbt vidare till stadshuset. Efter mottagningen ville hertigen besöka de sårade på sjukhuset. En general sa till hertigens folk att de skulle ta vägen längs kajen för säkerhets skull men chauffören underättades inte. Då han svängde höger mot huvudgatan stod Princip där och avlossade de dödande skotten. Serbien vägrade lämna ut förövarna, och mordet blev ursäkten för att starta kriget bankirerna så gärna ville ha.

I sin bok How diplomats make war avslöjade den brittiske parlamentsledamoten Dr Francis Neilson hur allmänheten hade lurats tro att tyskarna startade den så kallade kapplöpningen till havs, när det i själva verket var de brittiska myndigheterna som tillsammans med tidningsbaronerna piskade fram föreställningen om det tyska hotet. 

Neilson kunde presentera dokument som bevisade vad han påstod. Faktum är att det var engelsmännen som hade startat illegala blockader för att obstruera tyskarnas möjligheter till ekonomisk expansion.

En annan myt han slog hål på var påståendet att England gick in i kriget på grund av en överenskommelse om att försvara Belgiens neutralitet vid en attack.

Sanningen är att i deklarationen som undertecknades 1831 hade britterna förbundit sig att respektera Belgiens neutralitet, inte försvara den. 

Neilson berättar vidare att utrikesminister Lord Grey hade upprättat en hemlig allians med fransmännen 1906. Alliansen innebar att britterna måste gå med om fransmännen kom i krig med tyskarna. Dr Neilson förklarade också att Tysklands ekonomi i själva verket var bättre än Englands, inte bara på grund av av den växande tyska industrin utan också för att boerkriget i Afrika hade kostat engelsmännen stora pengar.

Vid ett möte mellan president Wilsons rådgivare överste House och Storbritanniens utrikesminister lord Grey diskuterades hur man skulle få med USA i världskriget. Grey frågade:

”Vad skulle Amerika göra om tyskarna sänkte ett amerikanskt passagerarfartyg?”

House svarade:

”Då tror jag att det skulle flamma upp en ilska som skulle svepa över hela nationen. Det skulle räcka för att ta oss in i kriget.” 

När det gick upp för tyskarna vad House och britterna planerade, försökte de sätta ut annonser i USA:s dagstidningar och varna amerikaner för att åka med atlantångaren Lusitania. Tyvärr lyckades det inte eftersom bara en tidning i hela USA publicerade annonsen. I maj 1915 offrades 1 200 personer sedan Lusitanias färdorder avsiktligt styrde in båten på tyska farvatten och sköts sönder.

Dr Yates förklarar i kapitel fyra av The real matrix:

”Supereliten hade skapat förutsättningarna för världskrig. Det följde ett mönster bekant för studenter av den tyske filosofen Hegel, nämligen: tes-antites-syntes. Det vill säga; skapa förutsättningar för en stor kris (tes) som i sin tur medför en häftig motreaktion (antites), vilket leder fram till att eliten kommer med sin lösning (syntes). Superelitens lösning till kriserna de skapat innebar ett övertagande av makt. Dess medlemmar har alltid gillat krig.”

Efter det förnedrande Versaillefördraget 1919, där den brittiska delegationen bestod av Milners män och den amerikanska dominerades av Houses hade man lagt grunden för ett andra världskrig.

Kongressman Louis T Mcfadden, med ett förflutet i bankvärlden, sa i ett lysande tal:

”När Federal reserve gick igenom insåg inte folk att ett världsomfattande banksystem sattes upp. En superstat kontrollerad av internationella bankirer och affärsmän som samarbetar för att förslava världen.”

Efter två misslyckade mordförsök dog Mcfadden av förgiftning.

Miljoner fick sätta livet till på slagfältet, men bankirerna satt i tryggt förvar och räknade miljonvinsterna de hade gjort på de lån som staterna varit tvungna att ta för att finansiera kriget.