Som LFT tidigare rapporterat greps fem aktivister från kampanjen Avrusta under en aktion mot Saabs Jasfabrik i mars. Nu skriver tre av de gripna själva om varför de genomförde aktionen trots risken för långa fängelsestraff.
Sverige förhandlar just nu om export till länder där risken för väpnad konflikt är överhängande. I detta läge krävs att medborgare ingriper med ickevåld för att avrusta vapenexporten, skriver tre medlemmar ur kampanjen Avrusta, som sitter häktade i väntan på dom för en aktion mot Saabs Jasfabrik.
Den 22 mars gick vi in på Saabs område för att avrusta Jasplan avsedda för export genom att hamra på dem. Vi greps av säkerhetsvakter innan vi kom fram till planen. Förutom hammare hade vi med oss ett brev till de anställda och chokladkakor, som vi bjöd vakterna på. Vi har nu suttit häktade i väntan på rättegång, som hölls i Linköpinsg tingsrätt 14/4. Varför genomförde vi denna aktion, som skulle kunna ge oss ett långt gängelsestraff?
I allmänhet är det viktigt att följa lagen. Det finns dock situationer, till exempel då människoliv står på spel, där lagbrott kan vara motiverade. Vi menar att den svenska vapenexporten nu har så destruktiva konsekvenser att vi måste göra allt vi kan – på ett ansvarsfullt sätt, utan att använda våld – för att förhindra den. Låt oss ge tre exempel, som alla rör Jas 39 Gripen:
1: Sverige säljer Jas till Thailand, trots att deras flygvapenchef deklarerat att planen ska användas i den väpnade konflikten i landets södra delar.
2: Sydafrikas regering pressades för tio år sedan in i en rekordstor vapenaffär när europeiska företag ville tjäna pengar på en ny marknad. Landet hade bara varit en demokrati i fem år och hade enorma problem med fattigdom och orättvisor. En stor del av affären gällde stridsflygplan. Och Saab tillsammans med sin partner BAE Systems rodde hem kontraktet med hjälp av mutor på hundratals miljoner kronor. Samtidigt som hundratusentals sydafrikaner dör årligen i AIDS och en tredjedel av befolkningen lever i fattigdom, betalar Sydafrika mellan en och två miljarder kronor per år till Saab för krigsplan de inte ens behöver. Att riva upp kontraktet är det enda anständiga alternativet i denna situation, något som bland andra ärkebiskop Desmond Tut verkar för.
3: Saab har fått tillstånd att lämna anbud på Jas till Indien. De hoppas att det indiska flygvapnet nästa år lägger sin beställning på 126 stridsflygplan hos Saab. Att vår regering ser positivt på en sådan affär är mycket märkligt. Den skulle nämligen bryta mot flera av riktlinjerna för vapenexport samt gå emot Sveriges utrikespolitik för kärnvapennedrustning. Indien har en olöst konflikt med grannlandet Pakistan, flera inre väpnade konflikter, samt hundratals miljoner invånare som tvingas gå och lägga sig hungriga varje kväll. Enligt fredsforskare är det mycket troligt att de plan man beställer kommer att ingå i landets kärnvapenstyrka. Sverige skulle alltså genom denna affär stödja ett illegalt kärnvapenprogram.
Fredsrörelsen har länge arbetat för att få stopp på vapenexporten. Trots detta har exporten ökat, ja den har faktiskt fyrdubblats mellan 2001 och 2008. I detta läge krävs att medborgare ingriper med ickevåld för att avrusta vapnen. Liv står på spel. Handlar vi inte, blir vi delansvariga för det lidande och den död som kommer att drabba framtida offer för svenska vapen.
Martin Smedjeback
Annika Spalde
Pelle Strindlund
Artikelförfattarna är aktiva i kampanjen Avrusta, inom nätverket Ofog