Medborgares genomlysta liv
Det här är berättelsen om en svensk frihetskämpe på 1700-talet som kom att betyda mycket för den grundlagsskyddade tryckfrihet vi ännu har, skriver Michael Gajditza. Han tror dock inte att Forsskål anade att hans ord, nästan 250 år senare, lika gärna kunde handla om dagens samhälle och till exempel IPRED-lagen och annan motsvarande inskränkande och repressiv lagstiftning. Friheten måste ständigt försvaras, menar Gajditza, och i vetskap om att slutenhet och hemlighållande är diktaturens bästa vapen så är öppenhet och frihet vad vi måste välja för att upprätthålla en demokrati.
Det gamla uttrycket ”intet är nytt under solen” passar väldigt väl in på det här inlägget, för Peter Forsskål var verksam i mitten av 1700-talet. Att han vid den tiden skrev om bland annat IPRED tror jag dock att han var helt omedveten om. Den avhandling, Tankar om borgerlig frihet, som han la fram vid Uppsala universitet 1759 går uppenbarligen alldeles utmärkt att tillämpa även i våra dagar. Forsskål vände sig mot maktstat och maktmissbruk. Rättsstat och republikanism var de ideal han hyllade.
Vid den här tiden var det inte populärt i styrande kretsar att böcker skulle sättas i händerna på vanligt folk, trots att läskunnigheten i landet var förvånansvärt hög. Forsskåls begäran att få ett trycktillstånd förhalades av etablissemanget och avhandlingen riskerade att få bli liggande otryckt under lång tid. Forsskål tog då initiativet och ”pirattryckte” 500 exemplar på egen hand.
Samhällets motdrag kom tämligen omgående och dåtidens motsvarighet till regeringskansliet beslutade att de tryckta exemplaren skulle konfiskeras och utdömde (jfr. Pirate Bay målet) det för tiden enorma bötesbeloppet 1 000 riksdaler silvermynt. Forsskål hade dock insett vad som var på gång och flyttat sina servrar, förlåt, böcker från tryckeriet till en säker plats i Uppsala.
Även universitetet blev av myndigheterna tvingat att dra in skriften, men Linne´, som var rektor vid den här tiden, såg till att det gjordes i sakta mak och inte mer än 79 av de 500 exemplaren påträffades och konfiskerades. Det otroliga inträffar också då censorn vid universitetet tar parti för Forsskål och menar att om något ”farligt” finns skrivet så ska det bemötas med andra skrivna argument i vad som närmast får sägas likna en fri och öppen debatt.
Vad är det då i Forsskåls skrift som är så ”farligt” och revolutionerande att etablissemang och överhet regerar så drakoniskt som sker? Han säger att makten, i det Sverige som vid den här tiden ändå svängt mot ett betydligt öppnare och friare samhälle än tidigare, fortfarande utövas utan konstitutionella begränsningar. Enväldet är undansopat, ändå lider samhället under ett överhetsok.
Detta kan jämföras med dagens demokrati och med medborgarens känsla av att ”det spelar ingen roll vad jag röstar på, jag kan ändå inte påverka”. Fortfarande saknar vi också en konstitutionsdomstol där det kan prövas om de lagar som stiftas stämmer överens med de fri- och rättigheter som garanteras oss i grundlagarna.
Forsskåls bot för det samhällstillstånd han menar rådde var en ökad frihet och han beskriver det så här med egna ord: ”Borgerliga frihetens liv och styrka består i synnerhet uti en inskränkt regering och en oinskränkt skrivfrihet.” Skrivfriheten har många förtjänster. Den kommer att främja vetenskaperna, rikta befogad kritik mot skadliga lagar, tygla orättfärdiga ämbetsmän och säkra regeringens legitimitet.
”Man gör hela menigheten kär i ett sådant regeringssätt”, fortsätter han. Det är ingen upprorsman som talar, men en upplysningsman förvisso. ”En vis regering”, heter det vidare i åttonde paragrafen, ”lämnar menigheten hellre lägenhet att yttra sitt missnöje med pennor än med andra gevär, vilket upplyser å ena sidan, stillar och förekommer buller och oro å den andra.”
Han menade också att; ”flera samveten kunna fela utan störa den borgerliga friheten”, eftersom sanningen vinner i längden.
Forsskåls övertygelse är att frihet måste bevaras med frihet och hans traktat kan också sägas ha varit en betydelsefull del i varför Sverige vid reformriksdagen 1765–66, som första land i världen, fick en grundlagsskyddad tryckfrihet. I dag skulle vi behöva en ny Forsskål. Regeringen får visserligen stå till svars vart fjärde år men tendensen är att den mellan val skaffar sig allt starkare maktinstrument och att många av dessa också undandrar sig parlamentarisk kontroll genom att de har flyttats till Bryssel där öppenheten är mindre än här.
Medborgarna har åter kommit allt längre från beslutsfattarna och då den lagstiftning som nu sker är i hög grad inriktad på ökad kontroll och repressivitet, ökar avståndet mellan vald och väljare.
Samtidigt så ser vi en återgång till ett samhälle där regering och riksdag skapar en omvänd transparens på så sätt att medborgarnas liv genomlyses allt mer av staten, samtidigt som våra möjligheter att granska staten minskar.
Det är en skrämmande utveckling som leder oss allt längre bort från den demokrati vi egentligen borde skapa!
