Regeringen agerar tveksamt i upphovsrättsfrågor
Några veckor efter domen i The pirate bay-målet går diskussionens vågor alltjämt höga. För att bidra till den diskussionen vill Michael Gajditza visa att domarens jäv inte är den enda tveksamma omständigheten.
Hela antipiratbyråns fortsatta verksamhet borde ifrågasättas utifrån byråns oförmåga att hålla sig på rätt sida av lagen och nedan redovisas ett antal skäl för detta. Till det ska också fogas att allt mer talar för att IPRED-lagen borde granskas av såväl Europadomstol som av EG-rätten.
Antipiratbyrån och deras huvudmän jublar nu över att Sverige och internet har blivit ofriare och tystare. Vid sidan av står den svenska regering som bär skulden till detta, den regering som med IPRED-lagen legaliserade viss privat torpedverksamhet och som lagstiftningsvägen också fråntog mig mina möjligheter till demokratisk insyn i verksamheten och mina möjligheter att anmäla oegentligheter till till exempel JO eller JK.
Så, där står vi i dag med en flinande chef för Antipiratbyrån som fått ett carte blanche vad gäller att fara runt och skrämma folk och vi som medborgare har ingen av de demokratiska rättigheter vi skulle ha haft om misstanke om brott hade utretts av polisen, vilket vore det naturliga.
Lägg sedan till en jävig domare så förstår var och en att det vi en gång kallade rättssäkerhet numera bara är en illusion. Antipiratbyrån inklusive dess chef är dessutom misstänkta för brott, men tillåts ändå att fortsätta bedriva sin inkassoliknande verksamhet. Märkligt nog så har detta faktum inte ens nämnts i någon tidning, vad jag kunnat se.
Antipiratbyrån har en tradition av lagöverträdelser bakom sig. Datainspektionen slog 2005 fast att Antipiratbyrån begått brott enligt personuppgiftslagen. Antipiratbyrån har använt ett egenkonstruerat sökprogram som bland annat registrerar så kallade ip-nummer, ”adresserna”, på datorer som sprider filmer. Den informationen har sedan använts för att skicka varningsbrev till datorinnehavarna via internetleverantörerna. Närmare 2 000 brev om dagen skickades ut innan Antipiratbyrån valde att tillfälligt sluta att använda programmet i samband med Datainspektionens tillsyn. IP-numren har även legat till grund för polisanmälningar mot fildelare.
Det är just den olagligheten man nu åter ägnar sig åt med en avgörande skillnad. Regeringen har med Ipred-lagen ordnat så att det inte längre är olagligt. Det är inte dumt att ha en regering som banar väg...
Den 3 mars 2009 fälldes APB av Patentbesvärsrätten för intrång i annans varumärkesrätt. Detta framstår som märkligt eftersom varumärkesrätten liksom upphovsrätten tillhör immaterialrätten. Att leva som man lär är inte alltid så enkelt.
Glädjande nog så har ephone, som är de första att bli stämda enligt Ipred, fortsatt att vägra lämna ut någonting intill dess det finns en dom som säger att de måste göra det. Civilkurage kallas det! Det 17-sidiga genmäle som lämnats av e-phone är utmärkt och jag ska försöka sammanfatta det här lite senare.
Som avslutning på detta så kan jag inte undgå att åter nämna vem regeringen satt att utreda upphovsrätten. Det är professor Jan Rosen. För att verkligen få en allsidig belysning av upphovsrättsproblematiken så valde man ordföranden i Svenska föreningen för upphovsrätt. Jäv, partsinlagor, tveksamma metoder och brottsmisstankar präglar sannerligen regeringens hantering av detta. Det skulle även kunna uttryckas i termer av korruption, inkompetens, partiskhet och integritetskränkningar. Toppat med ren dumhet!
