Radiomonopolet och alla andra etablerade medier har i veckor talat för att vi ska rösta i EU-valet. De viktiga skälen har upprepats till leda – ekonomin, jobben, klimatet och miljön. Ordet kultur har inte nämnts i sammanhanget, och ännu mindre har begreppet diskuterats. Är vi på väg att bli en kulturfattig nation i en kulturfientlig union?

Kultur kan få oss att tala högt och mana oss att uttrycka vår mening. Kultur kan få oss att tänka vidare och ta ställning. Medborgare som ägnar sig åt sådant uppfattas som obekväma i ett samhälle som fokuserar på högsta möjliga vinst på kortast tänkbara tid. Profitinriktade multinationella företag med stora staber av lobbyister sätter agendan i de medier de äger. I den mån det finns fler medier än dessa, så sätter den så kallade marknaden agendan där.

I samband med att staten gjorde sin kulturutredning skapade teater- och kulturarbetare en alternativ skuggutredning. Ett lovvärt initiativ, men kanske var kretsen av intresserade för snäv? Och kanske är allt för många av de så kallat ”fria” kulturarbetarna allt för beroende av maktens välvilja. Kanske klingade deras ord ohörda för att de talade i egen sak.

Kultur rör alla och har betydelse inom alla områden. Det handlar inte bara om teater, dans och musik. Det handlar om mänsklig verksamhet inom alla områden. Att institutionalisera barn, ungdomar och gamla. Att segregera samhället. Att tillåta en välbetald styrande överklass sätta villkoren för allas liv. Att luras och låta sig luras – det är också kultur. Men sådant talar vi inte om. På agendan står ekonomin, jobben, klimatet och miljön.

Kulturarbetarna stannar tyst och lydigt inom sina nischade områden. Och massan som skulle stimuleras till att tala och tänka sitter snällt, på det att man icke må förlora det lilla man ännu har.

Bäva månde den fria människan vars framtid synes mycket oviss.