Det finns väl ingen som har blivit en så stark ikon som Ernesto ?Che? Guevara. Det är antagligen omöjligt att räkna ut hur många exemplar av hans vackra ansikte som prånglats ut. Han finns på foton, på tröjor, små målningar, vykort, ja nästan över allt. Mest kanske som affischer i många längtande ungas rum, på väggarna som tecken på drömen om ett annat liv än det kapitalismen har att erbjuda.


Historien om Che är berättelsen om överklasskillen, läkaren som inte längre kunde nöja sig med att göra karriär inom det borgerliga Sydamerika, utan valde den väpnade kampen för at slåss mot de förtryckare och diktatorer som, bland annat med USA:s hjälp, gjorde sig skyldiga till massmord över allt där människor slogs mot förtryck.


Men Che var inte ensam som symbol för revolutionen. Han slogs för Kubas frigörelse, och den kampen förde han tillsammans med stridande vänner och revolutionärer. Vid hans sida stod ständigt Fidel Castro, och av de två kämparna som förändrade världen så är det i dag bara Castro som är kvar i livet och i kampen. De båda möttes i Mexiko och blev efter en tid de mest inflytelserika kämparna för socialismens seger i Latinamerika.

Vi är åtskilliga miljoner som sett Che och Castro som galjonsfigurer för frihetskampen, och när Norstedts förlag nu publicerar Simon Reid-Henrys biografi över de båda kämparna så fylls en lucka i revolutionshistorien.

Den 1 januari 1959 fick de erfara segern över diktatorn Batista, och än i dag ? femtio år senare ? så lever socialismen på Kuba.


Det är ett imponerande forskningsarbete som Simon Reid-Henry lagt ner på att hitta de viktiga trådarna som lett fram till detta viktiga skede i vår politiska historia.

Utrymmet ger här bara plats för att notera att Fidel & Che ? Revolutionsbröder är både välkommen och värdefull. Personligen har jag längtat efter en volym som denna, och jag inbillar mig att boken kommer att bli viktig läsning för många som längtar efter att få bilden av en revolutionär kamp tecknad med känsla och engagemang. Bilden tecknas inte utan kritik, men den bär drag av sanningssökande och stark lust att finna vägarna fram till revolutionen.


Så till slut en liten anekdot: Batista besökte någon lite inrättning, skulle inviga något. Så hörde han en stark manskör och stannade upp. Han inbillade sig att den sång som så kraftfullt sjöngs var en hyllning till honom. I själva verket löd sången så här:


Vi marscherar för ett ideal

Vi kommer att segra

För freden och välståndet

Vi kommer att kämpa för att friheten

skall segra.


Framåt, alla kubaner

Måtte Kuba hylla vårt hjältemod,

Vi är vapenbröder, vi slåss för att vårt

land skall bli fritt,


Våra vapen förstör den ondska som

plågar vårt stackars land

Och de grymma, oönskade härskarna

och tyrannerna

Kommer vin att släpa i smutsen?


Innan sångarna hann fortsätta, exploderade diktatorn i vrede och rusade bort. Se där, kampen mot diktaturen kan också föras med sång.