LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Debatt
Camilla Bergvall

Läsarnas Fria

Fotbollssupportrar är också människor

Debatten har pågått länge nu och jag har tröttnat på att dras över samma kant som folk som ropar rasistiska, vidriga och ohumanistiska ord från fotbollsläktarna.

Fotbollsvåld handlar inte om att en läderkula och tjugotvå fotbollsspelare lockar fram ett dåligt beteende.
För att få bukt med det som vi kallar fotbollshuliganism, bör vi börja med att ändra problemets namn. Det är nämligen långt ifrån alla supportrar som har sönder uteserveringar och tycker att polisen är svin.
Jag lever själv i dessa sammanhang, och de flesta i min omgivning skulle se det som otänkbart att skjuta raketer eller att slå ner killen bredvid. Däremot finns det alltid personer som försöker hävda sig och visa upp sig, göra sig ett namn. Här, som på alla andra platser i världen.
De människor som slåss i fotbollens namn är också individer och människor, och ska därför inte kunna gömma sig bakom en grupp. Så länge man ser detta som ett problem förknippat med fotboll och supportergrupperingar så kommer dessa individer aldrig att behöva ta ansvar för sina handlingar.
 
Det handlar om samma saker som varför någon sparkar sönder en papperskorg på väg hem från krogen, varför någon ritar på husväggar och all liknande skadegörelse. Det handlar inte om att en läderkula och tjugotvå fotbollsspelare skulle locka fram våld och dåligt beteende. Det handlar om missriktad inneboende ilska i unga människors kroppar.
Man hjälper inte dessa osedda människor genom att gömma dem i en grupp. Låt dem stå för vad de gör och vilka de är. Först då kan de känna sig som individer, och förhoppningsvis lära sig att det inte går att komma undan för att man gömmer sig bakom en gruppbeteckning.

Dessutom blir jag ledsen när jag hör hur de äldre, mer etablerade supportrarna flyr från ståplats, från de så kallade huliganerna, till sittplats eller bara ut från arenan. Detta är enligt min mening helt fel sak att göra. Det är de etablerade, vuxna människorna som har ansvar för dagens unga – inte bara på fotbollsarenorna. Genom att bara fly problemen så kommer inget att bli bättre. Det handlar om att tillrättavisa och vägleda. Först då kan problemen tas om hand.
Inga problem löses med flykt och inga ungdomsproblem löses genom att de vuxna vägrar se de unga som en del av samhället, som de individer och egna människor de faktiskt är. Ungdomsvåld är inget fotbollsproblem, det är ett generationsproblem som finns överallt på gatorna.

Misstolka mig inte, jag anser inte att det på något sätt är okej att Jackie Arklöv hyllas på Söderstadion för att det är ungdomar som ”drar ett pojkstreck”. Det är bisarrt och för jävligt. Men vi löser inte problemet med fotbollsvåld genom att smutskasta alla fotbollssupportrar. Detta leder enbart till att alla fäller ut taggarna, att det skapas en ”vi mot dom”-känsla.
Låt istället de enskilda personer som begår svinigheter stå för det. Straffa inte en hel grupp där fler än 85 procent är oskyldiga.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria