LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Insändare
Mikael Löwegren

  • Bränderna i Europas förorter är ett rop på hjälp. Varför vill ingen försöka förstå istället för att döma? undrar Mikael Löwegren.
Läsarnas Fria

Ropet från förorten

Europas förorter brinner. När natthimlen glöder av upplopp och skadegörelse är det bäst att se om sitt hus.

Samhällets relativa vinnare känner en berättigad rädsla inför den vrede och frustration som bränner och vandaliserar, och replikerna från maktens korridorer är helt förutsägbara: mer poliser, starkare repressalier.
När våldet rycker allt närmare är både ropet och svaret formulerade någon annanstans än i de skakade utkantsområdena själva. Det är till de vita villaområdena det ges lugnande besked i London, Paris och Stockholm. Budskapet är enkelt: vi ska hålla buset i schack.

 
Gordon Brown i England lovade på Labourkongressen härom veckan att sätta hårt mot hårt. Staten ska slå ner på ”anti-social behaviour”, och föräldrar som inte håller ordning på sina barn kommer att riskera indragna sociala förmåner. Hans franska kollega Nicholas Sarkozy talar om ”gangsterfasoner” och har som president ständigt överträffat sig själv med löften om att sluta dalta. Här hemma vill politikerna inte vara mindre potenta. Under fältropet ”föräldraansvar” ska vårdnadshavaren bli skadeståndsskyldig för det barnen ställer till med.

 
De välanpassade är dygdigt förfasande över de fattigas uppförande. Om de bara kunde klippa sig och skaffa sig ett jobb istället. För vill man så kan man, och naturligtvis är de fattiga för att de är bråkiga – inte bråkiga för att de fattiga och saknar framtidsutsikter.

Men finns det då ingen som lyssnar till de desperata ropen från förorten? Är ingen intresserad av att försöka förstå vad som händer och varför det händer?
ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria