Trollflöjt utan transportsträckor | Stockholms Fria
  • Folkoperans Trollflöjten utspelar sig bland mutanter i framtiden, men har behållit draget av sagovärld med samma karaktärer som i originalet.
Stockholms Fria

Trollflöjt utan transportsträckor

Den är en av Mozarts mest älskade operor, trots ett snurrigt libretto som har både rasistiska och sexistiska inslag. När Folkoperan sätter upp Trollflöjten nästa vecka är det i en mer tillgänglig och modern tappning.

I Folkoperans nya uppsättning av Trollflöjten har dramatikern Åsa Lindholm omarbetat texten i samarbete med operans regissör Richard Turpin. De är båda nya i operasammanhang och för Richard Turpin var det inte helt lätt att tacka ja.

– Men det låg ett år fram i tiden så jag tänkte att kanske. Sedan är det alltid roligt med utmaningar. Men det var ju med viss oro. Det är olika konstarter, med konstnärer som har andra kompetenser än dem jag brukar jobba med. Och det är en värld som känns väldigt mytisk på något sätt, i alla fall om man inte är i den. Det är sällan skådespelare får den där kulten kring sig som operasångare kan få. Och det är kult kring sångare och kring tonsättare och kring vissa operascener.

Även för Åsa Lindholm var uppdraget en utmaning.

– Det var jättesvårt, men jag tror i och med att det var det så tog jag det på stort allvar och lade ner mycket tid på det. Det är kul att lära sig något nytt, när man skriver pjäser som jag gör annars så märker man att man fastnar i samma uttryck och form hela tiden. Och jag älskar ju opera som lekman, däremot har Trollflöjten aldrig vart min grej. Det har faktiskt varit den opera som jag varit minst intresserad av. Jag tycker mer om modern opera.

En förutsättning för båda var att materialet skulle kunna omarbetas, om än på ett subtilt sätt. Istället för att stryka komplicerade partier har de försökt vända på perspektiven.

– Jag blir fruktansvärt arg varje gång jag läser igenom det, säger Åsa Lindholm. Jag tänker att vad ska vi göra med Pamina, hur ska jag hitta ett utrymme för henne att vara något annat än bara...

– Belöning, fyller Richard Turpin i.

– Ja, att vara människa. Och Monostatos, den svarte slaven, hur ska han bli människa och inte bara något slags mellanting av djur och människa som han skildras som. Och då handlar det om vilken nivå man lägger texten på, det handlar om små förskjutningar som man gör. Man kanske lägger ett löjes skimmer över Sarastros repliker, men samtidigt lägger mer pondus och styrka åt Paminas, så att man verkligen jobbar med små nyanser hela tiden.

I Folkoperans uppsättning utspelar sig Trollflöjten i framtiden, där människorna har blivit mutanter. Men det är fortfarande en sagovärld befolkad av Pamina, Papageno, Nattens Drottning och de andra välkända karaktärerna, men kanske inte riktigt som vi är vana att se dem.

– Vi har liksom ändrat rollfigurernas funktion lite, förklarar Richard Turpin. Så Pamina är inte en present som Tamino ska få när han har blivit man. För det blir han aldrig. Och dessutom är att bli man inte så viktigt.

Operans andra akt brukar ses som den mest besynnerliga. Den krestar kring den onde Sarastro och hans orden som ger hjälten Tamino olika uppdrag.

– Prövningarna går ut på att man ska vara en väldigt bra man, berätta Åsa Lindholm. Att man ska vara manlig. Och att man ska stå emot kvinnors lockelser och låghet och så vidare. Det går ut på det väldigt mycket.

– Det är ett ganska dåligt manus, säger Richard Turpin frankt, och Åsa Lindholm håller med.

De jämför arbetsprocessen med ett kalejdoskop, vrider man bara lite på det så blir det en helt ny bild.

– Det är det jag menar också när jag pratar om de små förskjutningarna, säger Åsa Lindholm. Det är samma sak, för att få en ny blick på det. Så det är en större utmaning. Det är ju jättelätt att bara stryka allting så att det passar i dag, som många också gör när de sätter upp Trollflöjten. Vi har mer försökt hantera den så att allt blir begripligt i dag.

– Vi har försökt avmystifiera det hela litegrann, säger Richard Turpin. Den är på ett sätt ett folklustspel också. Den är underhållande, plus att de scener som normalt är upphöjda och högtidliga numera också är underhållande.

– Det finns vissa scener i Trollflöjten som jag tycker är så jäkla tråkiga, säger Åsa Lindholm, som i den här uppsättningen är roliga att titta på. Ofta räknar folk med lite tråkiga transportsträckor när de går på opera. Och det är ju också märkligt, det skulle man aldrig acceptera på teatern. Och vi är ju teatermänniskor, vi kan inte stå ut med något sådant.

Fakta: 

Trollflöjten

  • Trollflöjten är en opera med musik av Wolfgang Amadeus Mozart och libretto av Emanuel Schikaneder. Den skrevs och uruppfördes 1791.
  • Operans många gånger inkonsekventa handling tillskrivs det faktum att upphovsmännen i all hast skrev om handlingen då det uppdagades att ett annat teatersällskap arbetade med ett liknande verk.
  • Trollflöjten har premiär på Folkoperan den 18 september i regi av Richard Turpin.
  • För den musikaliska ledningen står Marit Strindlund och musiken framförs av 27 musiker, främst ur orkestern Rebaroque som spelar på tidstrogna instrument.

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria