Många museers lätt koloniala förhållningssätt har med tiden naturligt nog satts under lupp. Detta gäller kanske särskilt de etnografiska muséerna. Vandringsutställningen Fetish modernity, som öppnade på Etnografiska museet förra helgen, är ett led i att utveckla museernas roll. Utställningen är ett samarbete mellan flera europeiska museer och har tidigare visats i bland annat Bryssel och Madrid. Etnografiska är nu det sista i raden att göra upp med idén om att västvärlden har monopol på att vara modern.

– I första hand är det en självkritisk betraktelse över hur vi sorterar föremål och därmed människor, säger Annmari Kastrup som är producent för utställningen.

Lotten Gustafsson Reinius innehar den relativt nya titeln globaliseringsintendent. Hon berättar att hon är den första intendent som inte har ansvar för en hel kontinent.

– Jag ansvarar för sådant som inte bara hör till en plats eller kontinent, som relationer och rörelser mellan de olika delarna och för bitarna däremellan, säger hon. Som när man bakat pepparkakor och tagit loss formarna, jag tar hand om degbitarna som blir över. Funderar över, vilka föremål vi aldrig visar, vilka föremål vi aldrig sammanför? Det är när vi sorterar som vi skapar idéer om kulturer och folk. Vi måste experimentera för att utvecklas och bryta med klichéerna, blanda mer för att komma bort från förenklade gränsdragningar och uppdelningar.

Utställningen är uppbyggd kring teman som på olika sätt reflekterar kring modernitet. Det finns många exempel på hur typiskt västerländska komponenter inkorporerats i vad vi uppfattar som genuint ”etniska” föremål, som stridssköldar prydda med Fantomen, men också motsatsen: Den italienska formgivaren Matteo Thun har använt sig av en form från Asantefolket, hemmahörande i Ghana, för att skapa en stol som upplevs som ett typiskt modernt västerländskt designobjekt.

– Poängen är förstås INTE att det är det västerländska som är det moderna, säger Lotten Gustafsson Reinuis, utan att man skapar förändringar och uppfinningar överallt, och genom att göra blandformer, låna av varandra och inspireras. Det som kommer "utifrån" har ofta en särskild och lockande laddning, det är ett typiskt och återkommande sätt att förnya en tradition. Titta på alla orientaliska influenser i modet till exempel.

Iögonfallande är en likkista från Ghana dekorerad som en mobiltelefon; just det motivet är dock ett beställningsverk från produktionsgruppen.

– Vi talade om de fantastiska kistorna, som tillverkats i Ghana sedan 1930-talet, som ett bra exempel på föremål som speglar längtan efter det moderna och hur den integreras med befintlig tradition, berättar Lotten Gustafsson Reinius. Det finns kistor i form av Adidas-skor och andra statusfyllda saker, ett sätt att hedra och berätta om den som dött. Det är svårt att köpa en kista som gjorts för någon särskild begravning, så därför gjorde vi en beställning. Förslaget med mobiltelefonen var alltså vårt men det är inte extremt eller avvikande från vad man skulle ha kunnat göra – och uppfattades inte så heller.

Begreppet modernitet förknippas givetvis med olika saker. Ibland tycks det står för det rationella och framåtskridande, ibland förknippas det med ett visst formspråk. Hur har skaparna av Fetish modernity valt att definiera modern?

– Vi väljer att inte definiera det, säger Annmari Kastrup. I början ville jag också väldigt gärna fastslå en definition, men det är en fallgrop.

I utställningskatalogen, som är mer av voluminös coffetable-bok än katalog, hänvisas bland annat till Foucaults tankar om att modernitet snarare är en attityd än bunden till en tidsepok. Det att uppleva något som modernt gör det modernt. I utställningen understryks också det faktum att utbyte inte bara skett mellan väst och resten världen i form av kolonialisering och turism, utan självklart också mellan de områden som befunnit sig utanför maktsfärens synfält.

– Det moderna blir mer något man tillskriver ett fenomen eller föremål, menar Lotten Gustafsson Reinius. Vi låter det vara osagt vad det är. I många sammanhang uppfattas det moderna som en faktisk period i historien, som industrialismen, men utifrån postkolonial teori kan man förstå det på ett annat sätt. Då talar vi hellre om flera olika moderniteter. Det ligger i själva längtan efter förändring, en längtan som återfinns överallt. Väst har inte monopol på den eller begreppet modernitet. Några helt oföränderliga kulturer och folk finns i själva verket inte. Det har alltid funnits en modernitet.