Göteborgsbandet Katakomb lever fortfarande på att de fick pris för bästa osignade band på Manifestgalan för två år sedan. Dags att gå vidare och nu kommer debutalbumet, blygsamt nog kallat Giant.

Omslaget går i mörka färger, och jag väntar mig ett dystert och svulstigt album. Det visar sig att det inte är helt fel. Genom skivans åtta spår går en stillsam melankoli vackert inpackad i arrangemang utan några som helst hål. Det är loungemusik med klass, och anmärkningsvärt genomarbetat. Det jag saknar något är spänning och originalitet.

Vad som finns i överflöd däremot är mer eller mindre subtila lån och referenser. En del låtar inbjuder till och med till Melodifestivalleken, ni vet ”Vilka låtar har de snott från”. Men influenser är inte automatiskt av ondo. Katakomb har tagit med sig Scissor Sisters ut på ett oändligt hav tillsammans med allt möjligt från Maxine Gayle, temat från vilken delfindokumentär som helst till svensk trailermusik. Av det har de kokat ihop något som liknar originalitet och i slutändan är det inte så tokigt ändå.