I höstas satte Annika Forslund Rimbléus upp sitt debutverk, hämndpjäsen Ett öga för ett öga, på Boulevardteatern. Nu är hon tillbaka med en ny pjäs, där det bibliska inte bara återfinns i titeln utan är utgångspunkten för hela föreställningen. Söndag 23 mars spelas Eva med Adam, som författaren kallar ”ett paradisspel om att förändra sitt öde”. Annika Forslund Rimbléus står själv på scenen tillsammans med två musiker och en symbolladdad dekor.

Sin förra pjäs skrev 23-åriga Annika Forslund Rimbléus som nyväckt feminist. Den byggde mycket på personliga erfarenheter, men den här gången vill hon bredda perspektivet. Ämnet, religion, upplever hon ligger i tiden.

– Det är absurt när man faktiskt tänker på det, att alla religioner vi har är mansdominerade. Så jag tycker att det är väldigt intressant hur man kan vara till exempel kristen och kvinna. Jag kan inte förstå mig på det, därför vill jag behandla det på scen och väcka frågor kring religion. För det handlar ju om att man är stöpt i en roll, vare sig det gäller kristendom eller islam.

I Eva med Adam skriver Annika Forslund Rimbléus en alternativ skapelseberättelse. Den kunskap som Eva får när hon äter av äpplet i lustgården ger henne insikt om den roll som givits henne.

- Och hon vill förändra det. Hon kan inte gå med på att livet ska vara så som det skulle vara för henne. Så då går hon emot Gud och börjar ifrågasätta det. Och sedan på något sätt hittar hon sitt sanna jag, sin egen tro i sig själv, och lyssnar på den istället.

För att få stoff, men även för att få svar på frågor hon hade, läste Annika Forslund Rimbléus mycket diskussioner på internet om hur kvinnan till exempel tolkas i Bibeln.

– Jag började läsa Bibeln också, men jag tog mig inte igenom hela. Jag tyckte den var så dålig. Och när jag har läst diskussioner om hur kvinnan ska vara, och också läst hur präster i Svenska kyrkan på något sätt ska förklara det här med kvinnan och mannens roll, så kommer de liksom inte riktigt fram till någonting.

Precis som i förra föreställningen har musiken sin givna plats. Två musiker kommer att finnas med på scen, flankerade av ett blinkande kors och ett stort rött äpple, och bidra med nyskriven ”religiös syntmusik”.

– Jag vill få fram den här religiösa andan, förklarar Annika Forslund Rimbléus. För jag tycker väldigt mycket om till exempel musiken i kyrkan, den är fantastisk. Och själva kyrkobyggnaden, den är hur vacker som helst. Så jag ville använda den här religiösa musiken, men med en liten edge, så jag valde syntar. Sedan tycker jag att det är bra att ha musik i teater, för det får publiken att tänka själva ett tag. Musik lockar fram andra känslor i en själv som man inte kan beskriva med ord. Och jag tycker att det är så himla kul att ha ett band på scenen.

Annika Forslund Rimbléus har två tydliga mål med sitt projekt.

– Det första är så klart kvinnans roll: hur den har sett ut från början, hur den ser ut när man växer upp, hur man föds in i någonting. Och att den är fel och att den går att förändra. Mitt andra mål är rent skådespelarmässigt, hur det ser ut i mitt eget yrke och min framtid. Att det inte finns några riktigt stora kvinnoroller. Och att vi som nu är unga kvinnor ska börja skriva nya roller till kvinnor, och sätta dem som huvudroll istället för de här gamla manusen som är så fantastiska men där det bara är män, män, män. Och det går ju inte.