Valet närmar sig och det känns att alla aktörer börjar smida och vässa sina politiska spjut. En stor del av förberedelserna är inriktade på invandrar- och flyktingfrågor. SD har seglat upp och siktar på 10% av rösterna i kommande val. Är det möjligt att jag och min lilla familj är så viktiga för en del väljare att ett parti, genom att flyga på invandrarfientliga vingar, kan förvänta sig att få så många röster?

Nationalistiska partier får sina väljare genom att skapa rädsla, osäkerhet och misstänksamhet mot andra. Nationalistiska krafter måste rida på den vilda häst som heter hat. Alla andra partier kan ändra sin politik, närma sig vänster eller höger, ha en politik i dag och en annan imorgon, men nationalister måste hålla sig fast vid hathästens man och aldrig, aldrig släppa taget. Om man släpper taget så ramlar man och kommer aldrig upp igen.

Jag är inte rädd för Jimmie Åkesson, jag är rädd för hans väljare. Han och hans partikamrater säger vad de tycker och det är deras eget problem hur de, om 50 år i en total globaliserad värld utan gränser, ska förklara för sina barnbarn vad de sysslade med och vilken människosyn och värderingar de hade.

Mitt problem är deras väljare. De säger inte vad de tycker. De kryssar i valsedlar och sedan är de tysta. De är kanske några av mina grannar, kanske några av mina arbetskamrater, kanske några av mina medpassagerare i kollektivtrafiken, som jag träffar varje dag. Det känns inte bra. Är det möjligt att de inte vet att påståendena om utsatthet, okontrollerad och oansvarig invandringspolitik, är myter som inte har koppling till verkligheten? Men ändå röstar de på ett parti med starka kopplingar till rörelser som tillhör planetens mörkaste historia.

Svenska migranter är en lojal och produktiv grupp som finns i alla samhällsstrukturer, som är aktiva i alla politiska partier och rörelser. Så var det också för svenska kvinnor under många år. Till slut, när kvinnorna kände sig utsatta, överkörda och diskriminerade startade de Feministiskt initiativ. Kan det hända samma sak med migranter? Att genom att starta ett eget parti försöka bevisa att migranter inte är en belastning, utan en tillgång, att kämpa för sina rättigheter, att kämpa mot rasism och invandrarfientlighet. Kan det hända att det startas ett Mångfalds-initiativ eller Invandrar-initiativ, ett parti som ska samla invandrare och svenskar, som är trötta på odemokratiska krafter som sakta men säkert etablerar en rörelse som varje demokratiskt land bör skämmas över?

Bland svenska migranter finns experter inom alla möjliga områden som behövs för att erbjuda ett trovärdigt politisk program men också karismatiska personer, som har förmåga att motivera och samla människor kring en idé. Hur många röster kan ett sådant invandrarvänligt parti få? Tio procent, trettio procent? Vad kan ett sådant parti generera? Fler röster till invandrarfientliga partier eller tvärt om? Det är ingen som vet.

Behöver vi ett missnöjesparti som balans mot SD? Det jag vet är att nationalism generar motsatta krafter, att nationalism får sitt bränsle i arbetslöshet, missnöje, sociala klyftor och ekonomisk kris. Vi är inte där nu. Sverige mår bra nu.

Men vad kommer att hända om vi hamnar i en liknande ekonomisk kris som USA för några år sedan, där hundratusentals människor förlorade sina jobb, sin egendom, sin framtid?

Kommer vi att få uppleva Kristallnatten igen?