Stepp – från slavfält till Stockholm | Stockholms Fria
  • De medverkande lärarna för året har alltid en show som avslutning på Stockholm tap festival.
Stockholms Fria

Stepp – från slavfält till Stockholm

Under påskhelgen 16–22 april hölls Stockholm tap festival för femte gången. Katarina Andersson tar dig med från steppens ursprung på slavfälten till dagens moderna dansscen.

Det karaktäristiska 50-talstorget som utgör Årsta Centrum kanske inte är någon turistmagnet, men många steppdansare världen över har vikt en särskild plats åt det i sina hjärtan. Till Stockholm tap festival återvänder såväl hobbydansare som renodlade proffs för att få lektioner, undervisa, delta i workshops och jams. När festivalen i år arrangerades för femte gången har den vuxit till Europas största i sitt slag, med uppskattningsvis 500 deltagare från 30 länder. Tre steppare med dansverksamhet runt om i Stockholm driver festivalen: Jonas Nermyr, Lars-Erik ”Larsa” Jemt och Andrew Liebmann.

– I grund och botten brinner vi för konstformen, och det är därför vi gör det här, säger Lars-Erik Jemt. Sedan strävar vi också efter att det ska gå finansiellt bra, så att vi kan fortsätta. Och det börjar vi närma oss.

Han tycker att årets festival varit väldigt lyckad.

– Jag tror att folk ser att vi bjuder på oss själva som arrangörer.

Många av steppens stora namn var på plats i år: Jason Samuel Smith, Michelle Dorrance, Nicholas Young, Sam Weber och Chloe Arnold, för att nämna några. Elizabeth Burke hör till den nya generationen steppare och besökte Stockholm för första gången, både för att undervisa och själv delta i klasser. Hon uppskattar den mix av människor som festivalen drar till sig.

– Olika nationaliteter, etniciteter och länder möts med steppen. Du lär dig mycket om andras kultur.

För de flesta är steppdans troligen lika med Hollywoodfilmer från 30- och 40-talen med sång och dans av Fred Astaire och Ginger Rogers. Vitt, elegant och en smula ouppnåeligt. I själva verket började det på slavfälten under 1800-talet. Förbjudna att sjunga eller dansa användes fötterna till att skapa rytmer på ett mer diskret sätt. Arvet från den afrikanska kontinenten blandades sedermera upp med det från irländska invandrare som tog sin clog dance till det nya landet. Via populära underhållningsformer som minstrels och vaudeville utvecklades steppdansen och nådde så småningom de fina salongerna. Föga förvånande sållade Hollywood bort många av de svarta dansarna till förmån för stjärnor som Astaire och Gene Kelly. De akrobatiska Nicholas Brothers eller Bill ”Bojangles” Robinson förekom exempelvis oftast som gästartister snarare än att ha med filmens handling att göra. Men det har alltid varit en mångkulturell dansform, både när det kommer till influenser och utövare.

– Den är inkluderande, menar Elizabeth Burke. Vad du har för kön, ålder, etnicitet, sexuell läggning eller kroppstyp är oviktigt.

Efter en dipp under 60- och 70-talen fick steppen ett uppsving med namn som Gregory Hines och Dianne Walker. Den samtida steppen är lika mångfacetterad som dess historia, med en uppsjö av stilar och uttryck. Klackjärnen kan lika gärna sitta på ett par kängor som på ett par lackskor eller sneakers.

Chloe Arnold, som undervisat på Stockholm tap festival vid flera tillfällen, har ett digert cv inom dans, musik och film. Efter att ha samarbetat med Beyoncé spelade hon i fjol in en video med sitt band Syncopated Ladies, där de gör en steppkoreografi till Flawless. Arnold går tillbaka till steppens afrikanska rötter samtidigt som hon tar intryck av modern r'n'b, jazzdans och pop. En mer kroppslig och sensuell stepp alltså.

– I steppen kan jag uttrycka mig fritt både som musiker och dansare, förklarar Chloe Arnold. Det är två universella språk.

Chloe Arnold poängterar att stepp ursprungligen är en gatudans och att den på det sättet skapar en speciell gemenskap utövare emellan. Något som blir tydligt under Stockholm tap festival, där alla aktiviteter äger rum på en ganska liten yta.

Henriette Rieffel från Berlin och Anula Kolakowska från Warsawa sitter i solgasset på Årsta torg på festivalens sista dag. De är överens om att atmosfären och den sociala aspekten är minst lika viktiga som möjligheten att få lektioner av skickliga lärare.

– Man lär känna nya människor och återvänder för att få träffa dem igen.

Fakta: 

Fakta

Minstrels: Amerikanska shower med sketcher, musik och dans som blev populära under 1800-talet, där man gjorde narr av svarta.

Vaudeville: Lustspel med sånginslag, ofta med satirisk eller parodisk tendens.

Clog dance: En folkdans där man skapar rytmer med skornas tå och häl.

Källa: Wikipedia

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria