Köksavfallet blir till nya kläder på Fredriksdal
Grönt från lökskal, blått från rödkål och grått av granatäppleskal. För konstnären Lina Sofia Lundin är matresterna inte skräp, utan material att skapa en hel färgpalett med. I helgen invigs utställningen En färgares rum på Fredriksdals museer och trädgårdar. Där går det också att lära sig om Helsingborgs textilfärgningshistoria och en industri som sätter press på naturen.
– Vi har varit inne på det här med textilt hantverk, och kände att växtfärgning var något som ligger i tiden. Vi jobbar folkbildande på många olika sätt och vill försöka lyfta miljöfrågorna så mycket vi kan, säger Maria Axelsson, som är projektledare på Fredriksdal museer och trädgårdar.
Utställningen berättar om textilfärgningens historia, från att vi färgade tyger med växter och svampar via industrialismen och de syntetiska färgernas intåg till den textilindustri vi har i dag.
Helsingborg hade under 1800-talet fyra aktiva färgerier, och under arbetet med utställningen visade det sig att spår från ett av dessa fanns närmare än personalen trott. I arkiven hittade de färgprover från familjen Henkel, som drev ett färgeri på området i mitten av 1800-talet.
– Vi har hittat anteckningar med recept på de olika färgbaden, med alla färgstoffer och kemikalier som användes. Det är lätt att tro att allt var naturligt förr, men det här var så giftigt så det var inte sant, säger Cecilia Wingård, även hon projektledare.
En stor del av utställningen består av de rum där konstnären Lina Sofia Lundin har byggt upp en miljö som ska likna en färgares hem, fullt av naturligt färgade textilier, vattenbad med olika råvaror och tips för dem som vill prova att färga själva.
Hennes intresse för naturlig färgning kom efter att hon hade rest jorden runt och insett att världen inte var uppbygd kring samma helhetstänk som vardagen på den småskaliga gård där hon vuxit upp.
– Det finns inte alltid en förståelse för hur vi bör behandla djur, natur och människor och hur allt hänger ihop. När jag kom hem ville jag utforska det och påbörjade en växtfärgningskurs, säger hon.
Men även om växtfärgning fascinerade så insåg hon snart att det var svårt att ägna sig åt för den som bor i staden och inte har tillgång till den utrustning och de stora ytor som ofta behövs.
– Jag började experimentera med det jag hade hemma i köket, och insåg att matrester och spill ofta fungerar bra att färga med.
Som examensarbete vid sin utbildning på Högskolan för design och konsthantverk satte hon ihop Färgningsmanifestet, en pamflett som handlar om att färga med naturliga råvaror. Där använder hon bland annat skal från gul och röd lök, avokadokärnor och te för att färga kläder.
– Det finns en massa pigment i mat som vi inte tänker på, och det är kul att kunna göra något med det som blir över från sådant vi ändå har ätit, innan det hamnar i komposten.
Under arbetet med examensarbetet besökte Lina Sofia Lundin organisationer i Indien som arbetar med naturlig färgning, för att lära sig om deras färgningsrutiner och titta på vad de har för effekter på miljön och arbetsförhållandena.
– Jag besökte en organisation som sysslade med ekologisk färgning och som är en av de största arbetsgivarna i den indiska delen av Himalaya. Även om deras färgämnen var helt naturliga så använde de sig också av soda för att att bryta loss färgpigmentet, och stod böjda över de frätande ångorna hela dagarna utan munskydd och handskar.
Att använda sig av soda var den mest effektiva lösningen för företaget, som fick in stora beställningar varje år. Så fort en produktion växer i skala är det omöjligt att hålla det på en hållbar nivå, menar Lina Sofia Lundin.
– Det går helt enkelt inte att kombinera västvärldens stora efterfrågan, där plaggen dessutom ska ha starka och jämna färger, med helt schysta villkor.
Att färga textil hemma i köket är ett sätt för Lina Sofia att visa att det går att göra något själv.
– Att skapa en massa små parallella system för olika saker tror jag kan leda till en större förståelse för själva processen.
Med på utställningen finns det tyg som Lina Sofia Lundin använt i en installation från förra året som hon kallar för Daily dyes. Där klädde hon in sitt kök i vitt linnetyg under en vecka, och lät det suga åt sig alla färger som kom från det hon spillde på diskbänken eller hällde ut i slasken.
– Det blev en enda lång färgning som pågick varje gång jag lagade mat. Syftet var att väcka tanken att en fläck inte behöver betyda att något är förstört. Istället för att slänga ett fläckigt plagg kan du färga om det helt och hållet.
En färgares rum visas 10 maj–28 september på Fredriksdals museer och trädgårdar i Helsingborg.
Så kommer du igång med naturlig färgning
• Det går bra att färga alla naturmaterial, som linne, siden, hampa, viskos, ull och bomull. Tänk på att slitna plagg tar åt sig färgen bättre än nya.
• För att färga siden och ull bör temperaturen ligga strax under 70 grader. Andra material tål upp till 90 grader.
• Innan du börjar färga kan det vara bra att beta textilierna, att rugga upp ytan så att de lättare suger åt sig färgpigmentet. Det görs vanligen med alun, men att låta tyget ligga i ett bad med svart te i något dygn fungerar också bra.
• Koka upp vatten med det som du vill använda för att färga tyget, till exempel lökskal, gurkmeja, bitar av rödkål eller granatäppleskal. Sänk ner tyget och håll temperaturen mellan 60–90 grader i en timme. Rör hela tiden för att få en jämn färg. Ju längre plagget ligger kvar i badet desto mer bestående färg får det. Tvätta med ett ph-neutralt tvättmedel.
Några saker som är bra att ha: ph-sticka för att mäta om vattnet är surt eller basiskt, vilket påverkar resultatet, rostfria kärl, en termometer, en stabil träpinne att röra med.
Källa: Färgningsmanifestet
