Ted Lindqvist, vd på konsultföretaget Evidens, har tagit fram en rapport till Stockholms läns landstings regionplanekontor om bostadskrisen. I en intervju i Dagens Nyheter den 30 april sammanfattar han (omedvetet?) situationen väl: ”Det finns ingen moralisk dimension här. Ett byggföretag är en affärsdrivande verksamhet. Vi har en politik där byggandet sker på marknadens villkor och då blir det här följden.”

Trots åtta år av marknadslösningar, privatiseringar, ombildningar och spekulation blir bostadssituationen i Stockholm bara värre. Samtidigt har medianpriset på en bostadsrätt ökat med 81,6 procent mellan 2004 och 2012. En nybyggd hyresrätt i Stockholm kan kosta uppemot 10 000 kronor för ett enda rum.

Eftersom man behöver en inkomst på minst tre gånger årshyran för att ens få teckna ett kontrakt är det många människor som aldrig kommer att ha råd att bo i det Stockholm som moderaterna nu bygger. I dag finns därför ett tydligt svar på LO:s fråga ”För vem bygger vi Stockholm?”. Svaret är höginkomsttagare.

Det är inte ett problem för Moderaterna – tvärtom är ett av syftena med deras bostadspolitik att bygga ett Stockholm enbart för höginkomsttagare. De hämtar trots allt de flesta av sina röster från sådana grupper. Men ett problem som kvarstår är att ingen vd eller ad – oavsett bonuslön och fallskärm – kan hålla samhället igång. Om Stockholm ska växa med hundratusentals människor måste en stor andel av de som flyttar in vara sjuksköterskor, lärare och omsorgspersonal. Men de har inte en chans att hitta en bostad i alliansens Stockholm.

Detta är inget olösligt problem. Stockholm är en rik stad och har starka bostadsbolag. Vi skulle kunna hålla nere hyrorna i det nuvarande bostadsbeståndet och bygga nya bostäder med stora upphandlingar och hyrestak. Staden är en så stor och stark aktör att om vi bestämmer oss för en politisk riktning så måste marknaden anpassa sig till det. I Moderaternas Stockholm är det precis tvärtom.

Deras paroll om att alla ska ”älska att äga” har gått så långt att de nu subventionerar bostadsrätter. Det är kanske svårt att förstå hur märkligt det är. Vi befinner oss alltså i en stad där det finns en enorm efterfrågan på billiga hyresrätter – där 300 000 människor står i bostadskö – men Moderaterna väljer att ge skattepengar till privata företag för att de ska bygga bostadsrätter som det definitionsmässigt inte finns efterfrågan på.

Att bygga allmännyttiga bostäder är en politisk idé, ett svar på den fattigdom och trångboddhet som det svenska klassamhället en gång hade. Att alla människor – rik som fattig – har rätt till tak över huvudet.