Vid Subtopias Hangaren i Alby är det tvära kast mellan regn och sommarsol. När jag går runt och fotograferar mörknar graffitiväggen i motljuset genom objektivet, för att sedan hastigt ljusna när bakgrundshimlen blir blygrå. Evenemanget har pågått en knapp timme, men redan börjar ett femtontal målningar ta form på den 90 meter långa väggen. Emmilou, Le och Bless är inbjudna målare, men de flesta som håller i sprejburkar har inte någon längre erfarenhet.

– Jag har tecknat och målat i andra tekniker tidigare. Sedan har jag målat graffiti till och från i några år, säger Emilia, som inte vill lämna ut sitt efternamn på grund av Stockholms stads klotterpolitik.

Emilia har aldrig varit vid Hangaren tidigare. Hon gillar att det är en dag enbart för tjejer.

– Ja, jag tyckte att det var ett jättekul evenemang och det kändes som en skön miljö att komma hit och måla i och träffa andra.

De flesta vid väggen är unga, någonstans mellan 15–25 år. Yngst är Aliise, 6,5 år, som är där med sin mamma. Aliise står på en oljetunna för att nå upp. Hon vill inte svara på några frågor, utan förblir tyst bakom munskyddet, men hennes mamma berättar att hon målar en katt.

Nära Aliises katt målar Frida Sandberg, 14 år, en räv. Hon är också vid Hangaren för första gången och har bara målat ute på landet tidigare.

– Jag har en kompis som älskar graffiti och vill att jag ska börja med det. Och det är kul.

Jag frågar varför hon kommer till Hangaren just i dag.

– Det är lite bekvämare och lugnare med bara tjejer.

Bakom Forza Femme står Emma Simu, Lotta Ankargård Hansson och Mikael Nyström. De har kopplingar till Graffitifrämjandet där Emma Simu är sekreterare. Graffitidagen vid Subtopiaväggen är deras första evenemang, där alla som identifierar sig som kvinnor är välkomna.

– Vi är tre personer som känner varandra och har pratat om att vi vill ordna en graffitidag. Vi känner att graffitin är väldigt mansdominerad. Då vill vi skapa ett forum där vi lyfter upp varandra och får fram fler kvinnor som kanske inte vågar annars, säger Emma Simu.

Hon tror att fler lagliga väggar skulle göra intresset för graffiti större bland tjejer.

– Absolut tror jag att tjejer skulle måla mer då, att våga ta chansen att prova på i alla fall, oavsett om de fortsätter eller inte. Det här är vad jag vet den första kvinnliga graffitidagen. Den senaste tiden tycker jag att det poppar upp fler och fler kvinnor som målar och då är det kul att man gör något tillsammans.

– Hur känns det att alla tittar på dig?, frågar Lina Eriksson (Le).

Jag har inte lagt märke till några blickar innan Lina uppmärksammar mig på det. Jag är den enda killen på plats och när jag går runt och fotograferar kommer tjejer fram några gånger och frågar nyfiket vem jag är.

Lina Eriksson är inbjuden för att måla och hålla i en workshop tillsammans med Anya Blom (Bless). Ett tiotal tjejer deltar. Efter inledande handledning om hur man ska hantera sprejburkar får de prova på att göra skisser till målningar.

– Man måste ha attityd, det är bara att köra på, fuck it, säger Anya Blom uppmuntrande.

Lina Eriksson går runt och ger råd och kommenterar skisserna. Hon började måla för tre år sedan och håller i sin första workshop.

– Man kan göra vad man vill. Bara för att vi har en workshop behöver man inte följa det vi säger, det är bara tips, man får själv utforska vad man vill göra. Mycket handlar om att ta plats.

Lina Eriksson säger att hon jobbat mycket med självförtroendet.

– Det är nu under våren 2014 som jag kommit igång ordentligt och målat och bara kört. Jag försöker hela tiden jobba på min prestationsångest och tänka att jag minsann har en massa som är värt att uttrycka på väggar och platser.

Hon tycker om att måla figurer och vill förmedla idéer och känslor.

– När jag var i Malmö på Artscape senast målade jag i en trappuppgång där det luktade piss. Jag gillar den typen av udda ytor och att använda det offentliga rummet, till exempel låta en figur titta ut genom en dörr.

Lina Eriksson tycker att det är skönt att det bara är tjejer just den här dagen.

– Det känns roligt att samla alla, för ofta är det ganska mansdominerat. Här kan vi mötas och peppa varandra, det kan behövas för att våga ta steget. Ibland måste det vara separatism för att sedan främja att man går samman. Det tror jag jättemycket på.

När jag lämnar Hangaren fortsätter målare att droppa in. Ett hundratal tjejer kommer till Subtopiaväggen under dagen och efteråt är Emma Simu från Forza Femme nöjd.

– Vi vill göra flera återkommande events med Forza Femme där kvinnor inom graffitikulturen får ta plats. Feedbacken har varit positiv och vi förstår att det finns en stor efterfrågan.