Ett stenkast från Drottninggatan ligger Stockholm makerspace lokaler i en källare på 283 kvadratmeter. Medan Andreas Lundquist, ordförande för Stockholm makerspace, är upptagen med att informera och registrera nya medlemmar, ser jag mig omkring i källaren. Det ser ut som om man har klämt in en rad olika verkstäder i samma lokal. Ett rum är fullt med datorer, kretskort och lådor med komponenter, ett annat luktar träspån. Längst in i lokalen står en metallsvarv. Och det är den spridningen på verksamheten Stockholm makerspace vill ha.

– Vi vill göra det till en mötesplats för skapande, och där sätter vi inga begränsningar. Det kan vara allt från att sy kläder till att jobba med metallbearbetning, arbeta med trä, elektronik eller programmering. Vi vill att allt detta ska mötas och se vad som händer, säger Andreas Lundquist.

Makerspacekulturen har vuxit snabbt, och det finns i dag runt 1 000 makerspaces runt om i världen. I USA görs en satsning på makerspaces i skolor och i sommar hålls en makerfair i Vita huset där makers kommer och visar upp sina alster.

Men vad är det egentligen som utmärker ett makerspace?

– Kunskapsdelning är en grundbult, att dela med sig av det man bygger och av kunskap. Demokratisering av verktyg är en annan grundbult, att ge människor tillgång till verktyg för att kunna förverkliga sina idéer. Öppenhet är också en sak som karaktäriserar det, säger Andreas Lundquist.

Makerspacekulturen är sprungen ur internet, som gjort det möjligt att enkelt bygga vidare på varandras idéer. När jag frågar om det finns en politisk dimension betonar Andreas Lundquist att Stockholm makerspace är en politisk och religiöst obunden förening.

– Men vissa medlemmar är här med politiska förtecken, de tror inte på konsumtionssamhället och vill laga sina egna saker och dela på verktyg.

Det finns väldigt få kvinnor i lokalen, något som Andreas Lundquist vill ändra på.

– Vi försöker på alla möjliga sätt öka andelen kvinnor och det går sakta men säkert uppåt. Om man pratar med andra som startade makerspaces före oss så är det här ett mönster som går igen, först kommer de teknikintresserade männen och så småningom hittar kvinnor till lokalerna.

Michael Wrenkler sitter vid ett bord och och granskar några spelpjäser. Han jobbar på en prototyp till ett brädspel som ska heta Wrenka.

– Många som är här gör saker som en hobby, men jag är uppfinnare, jag vill få klart prototyper och få någon att köpa upp dem. Jag har en massa idéer. Det var därför jag gick runt för att skaffa en lokal att jobba i, för att förverkliga idéerna.

Michael Wrenkler kom i kontakt med Stockholm makerspace via en uppfinnarförening och har bara varit medlem i tre månader. Han ser stora fördelar med delandet av verktyg och kunskap.

– Många som jobbar här är mycket duktigare på tekniska grejer, jag är duktig på att komma på idéer. Här försöker jag hitta folk som har kunskap och kan hjälpa mig, så kan jag hjälpa dem med andra saker. Det är det som är grymt med makerspace, alla har sina talanger och folk är bra på att hjälpa till om man har frågor.