Sverige har under alliansregeringen varit en generös biståndsgivare. Både genom att leva upp till enprocentsmålet och genom att föra en ekonomisk politik som fyllt denna procent med allt mer resurser. Det är jag stolt över. Vi är en regering som gör skillnad för världens fattigaste.

Det finns skäl att känna oro över biståndets framtid. Vi riskerar att få en rödgrön regering vars drivkrafter är att stoppa tillväxten, bland annat genom minskad arbetstid. Starka krafter i oppositionen företräder en experimentell tillväxtfientlig ideologi som riskerar att också ge ett svagt och vacklande bistånd. En politik för mindre tillväxt är inget framgångsrecept i Sverige, och inte heller i världens nu fattiga länder. Modernitet, tilltro till människor, möjligheten till arbete och investeringar i framtiden borde vara det som lägger grunden för utveckling och framtidstro. Det är grunden för att långsiktigt finansiera ett generöst bistånd, och främjar konstruktiva lösningar på fattigdomens problem i världens fattiga länder. Bistånd får inte handla om att försöka ge allt till alla så villkorslöst som möjligt.

Svensk biståndspolitik får visserligen toppbetyg av exempelvis OECD, men vårt ansvar är att alltid försöka stärka resultaten. Hjälpen ska nå de enskilda människorna med störst behov och ge dem verktygen att ta sig ur fattigdomen. Alliansen har verktygen och är överens om inriktningen. Vår biståndspolitiska plattform lägger en stabil och långsiktig grund för svenskt bistånd. När en stor del av oppositionen är emot tillväxt, och gemensamma biståndspolitiska utgångspunkter saknas, blir osäkerheten stor kring biståndets framtid. En hållbar biståndspolitik kräver långsiktighet och förberedelser, något som den splittrade oppositionen saknar.

Biståndet ska hjälpa människor att ta sig ur fattigdom och stärka arbetet med mänskliga rättigheter och demokrati i ofria länder. Det har alliansen en gemensam politik för. Vi enas i vår syn på utrikespolitik och i vår tilltro till ekonomisk tillväxt. Det ger oss en bra grund att också kunna enas om biståndspolitiken. Svenskt bistånd behöver inte tillväxtfientlighet, splittring och kortsiktighet. Om tillväxten stannar av under en längre period urholkas svenskt bistånd allvarligt eftersom biståndet är kopplat till enprocentsmålet.

Svenskt bistånd behöver fortsatta reformer utifrån en tydlig plattform. Därför är alliansen också bäst för svenskt bistånd. Så kan Sverige fortsätta att minska fattigdomen i världen och fortsätta att hjälpa människor i utsatthet när krig och katastrofer inträffar.