Jag flydde. Stressen och oron blev ohanterlig. Svårt att lämna pensionärerna och kollegorna. Men bättre säga upp sig än att bli sjuk. För att beskriva situationen i hemtjänsten skrev jag under våren ner några arbetsdagar. Här är en av dem.

7.47–8.06

A är 78 år, haft hjärtinfarkter och stroke, är nästan blind, mycket orolig och trött. Frukost, medicin och bäddning.

8.11–9.02

B är 90 år. Hon är mycket nedsatt fysiskt. Trött, dålig aptit, svagt minne och behöver hjälp med allt. Hennes make C är 91 år och mycket vital fysiskt men dement. Hygien, påklädning, lift till toaletten och rullstolen. Frukost till båda. Matar B. Bäddar och diskar.

En kollega ringer och ber om hjälp. Hon är hos dam D som ligger på golvet.

9.03–9.28

D har ramlat. Hon är 86 år, ganska nyligen hemkommen från sjukhus, mycket ostadig vid gång och förvirrad. I går sa hon ”kan man inte få dö, när man bara är till besvär?”. Nej du är inte till besvär sa jag. Vi lyfter upp henne. Hon verkar inte ha skadat sig av fallet men har varit liggande på golvet hela natten. Ordnar frukost, bäddar, hänger upp blöt tvätt

9.32–9.55

Kommer till E som tack och lov ligger i sängen än. E är 99 år och klarade sig självständigt till över 90 års ålder. Hon säger varje dag: ”jag vill bara dö.” I dag är hon besviken att jag kommer så sent och klagar som ofta på hemtjänsten, att den inte fungerar. Frukost på sängen, sen diskar jag.

10.00–11.06

F ligger också kvar i sängen. ”Vad händer nu?” frågar F som vanligt. F är 95 år, mager, dement, och har nedsatt aptit. Går inte så säkert självständigt, blir ofta yr och nära att falla, men går bra med sällskap och rullator. ”Jag vill inte duscha”, säger F. Jo säger jag, man måste duscha en gång i veckan. ”Låt mig dö”, skriker hon. Jag fryser ju ihjäl!” Jag ska skynda mig, säger jag. Sedan påklädning, frukost, medicin, matar henne lite. Kammar och rullar hennes hår.

Äter min matsäck på någon minut.

11.14–11.29

Tillsyn och mellanmål. Matar B och ställer fram mellanmål till C.

11.32–12.11

Hos E. Påklädning med många plagg. E undrar hur det ska bli i sommar. ”Det blir väl kaos”, säger E. ”Med sommarvikarierna. Hoppas de förstår att det är människor de jobbar med och inte disktrasor”. Kammar henne, gör i ordning lunch, diskar, bäddar, ger ögondroppar

12.13–12.32

Mellanmål och matning hos F.

12.34–12.57

D har nästan ramlat igen. Ger dricka, ordnar lunch och ledsagar till köket. Säger att jag tyvärr inte kan stanna och sällskapa, fast jag skulle vilja se till att hon tar sig från bordet till vila på sängen. Jag hinner inte.

12.58–13.26

Lunch till både B och C. Diskar. Lift B till säng att vila.

13.28–14.20

Tar ur papiljotterna på F. Ordnar lunch, ledsagar henne till köket att äta, mata henne lite, diskar, gör efterrätt, löser lite korsord med henne för då piggnar hon till och äter bättre. Dricker kaffe med henne.

14.23–14.59

Ordnar fika hos E. Lagar middag till kvällen. Diskar och torkar disk. E vill prata, men jag måste jobba vidare.

15.01

Lagar middag till både B och C. Lift till toaletten och rullstol. Fika till båda på balkongen. Jag matar B.

15.34–15.54

Hjälper D från sängen till toaletten. Hon tror att det är natt, men det är eftermiddag säger jag. Ledsagar henne till köket och ger mellanmål. Jag dokumenterar att hon ramlat, är förvirrad och informerar senare kvällspersonalen.

15.58–16.18

Tillsyn, mellanmål, matar F. Diskar.

16.18

Rusar till lokalen. Vet att kvällspersonalen väntar på nycklarna. Försöker prata med kollegorna, men orkar knappt tänka eller prata. Slutar jobbet 16.43. Jobbat över. 8,75 timmars arbetsdag utan rast.

Tur jag kände pensionärerna. Tur jag inte fick larm. Bara under denna helg har tre pensionärer pratat om döden. Det är svårt att åldras, många känner sig till besvär. Jag önskar vi hade mer tid för att prata med de äldre. De behöver bli sedda, lyssnade till och respekterade. Men tiden räcker inte. För att hemtjänsten ska bli hållbar krävs mer resurser, fokus på att ge de äldre en god omsorg och personalen en hälsosam arbetsmiljö.