Begränsad utan sitt hjälpmedel
Iréne Segersköld-Lindén, Långalma, har haft MS i 27 år och har haft rätten till färdtjänst nästan lika länge. Men rätten att ta med sin elscooter har hon sedan i april i år förlorat.
LÅNGALMA Detta trots att hon inte klarar längre förflyttningar.
– Hjälpmedelscentralen och färdtjänsten ligger ju under samma förvaltning, socialförvaltningen. Så det är samma förvaltning som ger mig ett specialfordon för att jag inte klarar mig utan det och sedan gör det omöjligt för mig att använda det, säger Iréne Segersköld-Lindén.
I beslutsunderlaget från Östhammars kommuns färdtjänsthandläggare Inger Robertsson, som avslår Iréne Segersköld-Lindéns ansökan om att få ta med sin elscooter, står att ”den som kan genomföra själva resan i vanlig personbil har inte rätt till ett mer ’avancerat’ fordon som specialfordon.” Kommunen menar också att behovet av elscootern uppstår först vid resmålet och inte under resan, därmed omfattas det inte av Färdtjänstlagen.
– Färdtjänstlagen rör enbart transporterna, säger Inger Robertsson med eftertryck.
Men är det inte konstigt att samma förvaltning, såsom Iréne Segersköld-Lindén konstaterar, ger och tar?
– Det kan inte jag svara på. Du får kontakta Kenneth Lindholm om du vill ha svar på det. Kommunens förskrivning av hjälpmedel utgår från Hälso- och sjukvårdslagen och har ingen koppling till Färdtjänstlagen, förtydligar Inger Robertsson.
Iréne Segersköld-Lindén tycker inte att beslutet är rätt och har letat information för att få veta mer och bett om hjälp med att överklaga beslutet till förvaltningsrätten.
– En av Neuroförbundets jurister kommer att hjälpa mig med överklagan. Det finns en tidigare dom i Förvaltningsrätten som på många sätt påminner om mitt fall, där bifölls överklagan, säger Iréne Segersköld-Lindén.
Det är först när Iréne Segersköld-Lindén beskriver sin verklighet, som svårigheterna blir uppenbara. Med några tydliga exempel, information hon även mejlat socialnämnden i hopp om att beslutet ska ändras, beskriver hon en skenbar frihet med sitt tillstyrkta specialfordon och färdtjänst. ”Jag vill som exempel ta upp att om jag skulle vilja åka till Bakluckan i Norrskedika på loppis så kan jag åka färdtjänst dit, men inte ta med mig mitt hjälpmedel som ska hjälpa mig att ta mig runt bland stånden. Eller om jag vill gå en stadsvandring i Öregrund eller Östhammar, hur är det då tänkt att jag skulle kunna följa med på denna om jag inte får ha mitt gånghjälpmedel med mig.
”Färdtjänsten ska bara ta mig från punkt a till punkt b”, skriver Iréne Segersköld-Lindén i sitt mejl till nämnden.
– Inte heller kan jag gå i fler affärer vid ett och samma tillfälle om det är för långt mellan dem. Färdtjänsten väntar ju inte och skjutsar en mellan affärer utan släpper av mig vid punkt b och där blir jag kvar, jag undrar vad jag ska med min färdtjänst till om jag inte kan ta med mitt gånghjälpmedel? frågar hon sig.
Elscootern kostar henne närmare 2 000 kronor per år att hyra, ett hjälpmedel hon nu enbart kan använda hemma på gården i Långalma.
– Att sådana här beslut nu tas när det gäller färdtjänst för oss som har elektriska gånghjälpmedel strider mot det som står i reglementet för socialnämnden* och även mot FN:s standardregler* för funktionshindrade, att människor med funktionshinder ska kunna garanteras full delaktighet och jämlikhet i samhället, säger Iréne Segersköld-Lindén.
Hur kommer det sig att en person helt plötsligt kan förlora sina rättigheter till att exempelvis ta med sin elscooter?
– Praxis ändras hela tiden, det vill säga inte lagen utan tillämpningen av den. Alla kommunens färdtjänstärenden är tidsbegränsade och omprövas med olika tidsintervaller beroende på funktionsnedsättningens art. Som längst kan ett färdtjänstbeslut vara pågående i tre år innan omprövning görs, säger Inger Robertsson.
Som handläggare av färdtjänstärenden har Inger Robertsson förutom lagstiftning även Färdtjänsthandboken, tidigare domar och nätforum att tillgå som vägledning i sin bedömning, förutom läkarutlåtanden och samtal med den som söker färdtjänst. Men inte alla domar, och oftast inte de som hanteras i Förvaltningsrätten.
– Nej, jag tittar på de som är prejudicerande, det vill säga Kammarrättsdomar eller högre. Först när domar inte finns från högre instans är det Förvaltningsrättens domar som gäller och i det här speciella personärendet där finns domar från högre instans som berör samma fråga, säger Inger Robertsson.
ÖN söker socialchefen i Östhammars kommun, Kenneth Lindholm, och får ett mejlsvar angående Iréne Segersköld-Lindéns ärende och ansats att överklaga. Han skriver ”Jag kan inte kommentera det enskilda ärendet på annat sätt än att handläggaren har fattat beslut enligt färdtjänstlagen samt gällande rättspraxis. Personen som berörs har möjlighet att överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Om det skulle visa sig att beslutet enligt förvaltningsrättens bedömning är fattat på fel grunder ändrar vi givetvis beslutet omgående.”
Men på följdfrågorna: ”Den springande punkten i det här ärendet är ju att samma förvaltning menar att en person har behov av ett specialfordon men tillåts sedan inte använda det som det är tänkt genom att fordonet inte kan tas med. Någon kommentar? Det vill säga socialförvaltningen tillstyrker och avslår användningen på olika håll. Hur ska det uppfattas?” – har ÖN ännu inte fått svar av Kenneth Lindholm.
ÖN kommer att titta närmare på ärendet och följer upp vad som händer med Iréne Segersköld-Lindéns förutsättningar att använda sin elscooter framöver. Vi publicerar när något nytt finns att berätta.
REGLEMENTE FÖR SOCIALNÄMNDEN
I § 3 står det att Socialnämnden skall hålla sig informerad om människors levnadsvillkor och vidta åtgärder för att främja:
• Jämlikhet i levnadsvillkor
• Ett aktivt deltagande i samhällslivet.
UR FN:S STANDARDREGLER
14. Även om standardreglerna inte är juridiskt bindande, kan de bli internationell praxis när de används av ett stort antal stater som en folkrättslig regel.
Standardreglerna innebär ett moraliskt och politiskt åtagande från staternas sida att anpassa samhället till människor med funktionsnedsättning.
Där finns viktiga principer om ansvar, agerande och samarbete. Områden pekas ut som är av avgörande betydelse för livskvaliteten och för möjligheter att nå full delaktighet och jämlikhet.

