Manifestationer och vardagsliv i 1980-talets Stockholm | Stockholms Fria

Recension


Litteratur
Stockholm kring 1980-talet
Av: Christer Löfgren och Karl-Gunnar Norén
Förlag: Nielsen & Norén förlag
Stockholm nyss
Av: Christer Löfgren och Karl-Gunnar Norén
Förlag: Nielsen & Norén förlag

Stockholms Fria

Manifestationer och vardagsliv i 1980-talets Stockholm

I text och fotografier skildrar två nya böcker från Nielsen & Norén förlag stadsmiljöer och folkliv i Stockholm på 1980-talet.

Få saker är så intressanta som att titta på gamla stadsfoton. Det ger en sorts känsla av historisk förankring. I en stad som Stockholm finns det dock ett stort problem som förtar upplevelsen en smula. Staden har nämligen förändrats så mycket att man ofta inte känner igen sig alls.

Därför är det en fantastiskt god idé att, som Nielsen & Norén förlag, ge ut två böcker med lite kortare tidsperspektiv, nämligen en tillbakablick på 1980-talet, gjorda av fotografen Christer Löfgren och författaren Karl-Gunnar Norén.

Stockholm nyss presenterar en lång rad bilder ur Stockholms stadsmiljö från 80-talet. Christer Löfgren har dessutom, med stor omsorg, återvänt till samma platser i dag så varje uppslag i boken består av två foton, tagna på exakt samma plats. Det gömmer sig en tidsresa innanför den här bokens pärmar.

Om Stockholm nyss lever på de exakta jämförelserna i bilderna, inför den andra boken Stockholm kring 1980-talet en helt annan dimension. Den visar bilder av ett nästan karaktäristiskt Stockholm. Det här är inte bara bilder av staden i sig, utan även stora manifestationer, jippon och vardagsliv.

Det gör att den blir till en bredare historiebok, minst lika slående intressant som Stockholm nyss. Karl-Gunnar Norén håller en fin nivå, mellan anekdotiskt berättande och fakta. Ibland kan jag önska mig mer av torr statistik för att sätta den tiden i tydligare relation till dagens samhälle, men texterna är hur som helst späckade med intressant information redan.

För den som var liten på 80-talet ser miljöerna chockerande ålderdomliga ut. Och visst var Stockholm en helt annan stad då. Man möts av närmast göteborgska vyer med hamnkranar, skeppsvarv och torrdockor. Man kan lätt romantisera över drakfesterna på Gärdet, ockupationen i kvarterer Mullvaden, kampen mot kärnkraften och folklivet i Kungsan. Man kan sakna de centralt belägna indistribyggnaderna. Man kan häpna över Vattenfestivalen.

Två tankar vill inte släppa taget om mig när jag lägger ifrån mig böckerna. Är inte Söder en rätt mycket tristare stadsdel utan det stora, öppna spårområdet kring Södra station? Och var inte den där demonstrationen mot löntagarfonderna den 4 oktober 1983 skrämmande stor?

Rekommenderade artiklar

© 2021 Stockholms Fria