Ingen som sett den rappe, slagkraftige Kenta tillsammans med polaren Stoffe i Stefan Jarls banbrytande filmer Dom kallar oss mods, Ett anständigt liv och Det sociala arvet lär glömma det (fast i den sista filmen var Stoffe död av en överdos sedan länge).

Kenta var liksom ikonisk redan från start. Insatsen i filmerna skulle vara tillräcklig för en bok. Aftonbladetjournalisten Arne Höök har nu gjort det, med titeln Just idag är jag stark – en bok om Kenta Gustafsson. Han satsar dock det mesta krutet på att tvinna Kenta tätt, tätt samman med sin klubb Hammarby.

Kenta påstod att han föddes till hammarbyare. Otvetydigt var han ett troget fan. Folk vittnar i boken om hur han brukade kliva på pendeln från Jakobsberg (med en kasse öl) på väg till matcherna. Lieringen mellan en antihjälte och hans klubb blev officiell när hans klassiska låt Just idag är jag stark från och med 2003 började spelas som ingångslåt till alla hemmamatcher. Det var strax efter Kentas begravning, men låten hade sjungits av fans sedan 1990-talet.

Kenneth Kenta Gustafsson föddes 1948 och växte upp i nybyggda Vällingby, de moderna förorternas fyrbåk. Men han hamnade direkt i en folkhemmets slagskugga. Det var en barndom med fosterhemsplaceringar, en pappa som tog livet av sig och senare en alkoholiserad styvpappa som misshandlade honom.

Han beklagade sig aldrig, vägrade skylla sitt missbruk på sin uppväxt. Han behöll ett slags jobbarmentalitet, arbetade extra i skog och trädgårdar. I bakgrunden fanns livskamraten och vännen Eva Blondin som uppfostrade deras son och stod för trygghet och ordning. Hööks bok bygger på intervjuer med Blondin, Stefan Jarl, medmusiker och Bajenprofiler liksom på pressklipp.

Episoder i boken om hur Palme brukade stanna på Sergels torg och prata med Kenta och Stoffe är oförglömliga bilder av olika världar som möts. Senare sa Palme om de missbrukande arbetarungdomar som dog som flugor under 1970-talet att ”En hel ungdomsgeneration har fått utrota sig själv”.

Kenta satsade på 1970-talet på en karriär som musiker. Raspig röst, personliga texter och tidstypisk visrock. Jag är tillräckligt gammal för att minnas hans smått legendariska framträdande i Melodifestivalen 1980, med t-tröjan ”69 – Try it, you’ll like it”.

På sin sista skiva tolkade han låtar av Strindberg, en apart kombo. Och låten Just idag är jag stark handlar egentligen inte alls om Hammarby, utan är ett slags existentiellt ledmotiv.

Gustafsson var en sann Stockholmskaraktär, humoristisk och med stark integritet. I Hööks bok blir han dock större än vad han i själva verket kanske var. Här liknar han ett slags missförstått geni. Romantisering är något som också tycks drabba allt som har med Hammarby att göra. Det skriver jag trots att jag själv är hammarbyare sedan tonåren.

Vill man tolka Höök illvilligt så spelar han hårt på kopplingen mellan Kenta och laget bara för att säkerställa fansen som målgrupp. Han lägger in en passage mellan varje kapitel som handlar om Bajens utveckling under de berörda åren. På ett konstigt vis lyckas Arne Höök både förminska och förstora Kenta samtidigt, utan att gå på djupet.

Men samtidigt är det en fascinerande story som förtjänar att berättas. Kentas livsöde speglar en epok av modern, svensk historia.