Ett plastkrucifix i oljigt gult ljus, nersänkt i en tank fylld med konstnärens urin. Andres Serranos fotografi Piss Christ från 1987 har fått många kristna att slå knut på sig av ilska. Serrano har fått mottaga hatmejl och dödshot och verket har vandaliserats.

Fotografen, vars verk ofta kretsar kring sex, religion och kroppsvätskor, höll 2007 en utställning på Malmö konsthall, A history of sex, som till stora delar blev förstörd av nazister. Det är mot bakgrund av de händelserna som Fotografiska har höjt säkerheten när de nu visar den retrospektiva utställningen Redemption.

Det första man möts av när man kommer in i utställningshallen är höga fotografier av avföring. Här finns bilder av en man med en knytnäve uppkörd i anus, påven fotograferad genom en hinna av blod, spermastrålar – listan över kontroversiella motiv kan göras lång.

Fascinationen vid kroppsvätskor uppstod i samband med att Andres Serranos verk blev mer abstrakta och han började jobba med färger som huvudmotiv. Själv menar han att det var då han övergick från att vara fotograf till konstnär. Som katolik var han även influerad av tidiga kristna målare.

Att sammanlänka ikoner med kroppens utsöndringar uppfattas så klart som blasfemiskt av många troende. Det upphöjda befläckas av den syndiga kroppen. Men Andres Serrano är troende katolik och har aldrig haft som mål att vanhelga kyrkan. Vid en presentation av utställningen säger han sig känna samhörighet med tidiga religiösa målare och berättar att han ser sig som en del av en tradition. Han säger också att han aldrig skulle göra något liknande om islam eftersom han inte har någon relation till den religionen.

Vapen, kukar och Ku Klux Klan – vill man hitta en anledning att bli provocerad finns det mycket att välja på i Fotografiskas presentation av Serranos arbete från början av 80-talet till nutid. Men vad jag fastnar för i Redemption är de religiösa motiven. Hur mycket urin och blod Serrano än smetar in Moses och madonna med tycks de ändå stråla av ett översinnligt ljus.

Eller kanske inte trots att utan på grund av – jag tänker mig att Andres Serrano vill väcka liv i ikoner som vi sett så många gånger att de blivit stumma, förlorat sin andliga mening. Med sina fotografier skrapar han bort den beläggning som uråldriga symboler är belagda med så att den religiösa glöden framträder igen, blir synlig.

Man behöver inte vara troende för att uppskatta den reningsprocessen och ta till sig motiven.