Vad innehåller boken?

– Exempel på hur olika väggar fungerar och argument mot vanliga myter om graffiti. Nu när det rör på sig till och med i Stockholm så kommer många kommuner följa efter. En sådan här handbok har efterfrågats länge, säger Hugo Röjgård, projektledare för handboken Öppna väggar – främjande av demokrati och yttrandefrihet som släpps den 25 april.

Det finns alltså olika typer av väggar?

– Vi beskriver fyra slags öppna väggar. Den helt öppna, som till exempel funnits i Nyköping sedan 2013, är öppen för vem som helst, när som helst. Sedan den bemannade väggen som i Subtopia som är öppen vissa tider. Och så exemplet Snösätra, ett curerat område där en person eller grupp bestämmer. Och så stora, permanenta muralmålningar. Vi berättar om hela processen i Nyköping, från att frågan väcktes i ungdomsfullmäktige till beslut och att en arbetsgrupp bildades.

Vilka går boken ut till?

– Vi har kontakt med några kommuner som vi vet är i startgroparna, bland annat Helsingborg. Vi tänkte skicka den till alla men då hamnar den bara på hög. Hör man av sig så får man den.

Och skadegörelseaspekten?

– I Nyköping har de med den brottsförebyggande biten i underlaget, men jag brukar alltid säga att man inte behöver det. Det är inga andra inrättningar i stan som finns med förbehållet att de ska fungera brottsförebyggande. Hela syftet är att väggarna ska vara främjande och bli positiva mötesplatser. Och inte bara för gatukonstnärer. Alla kan använda dem.

Något annat?

– Vi trycker extra på att man ska ha kontakt med kulturen innan. Det finns kommuner som satt upp en vägg utan att ha pratat med någon. Och så glömmer de att sätta dit soptunnor. Då blir det inte så bra som det kunde ha blivit.