Lyckan vill inte riktigt infinna sig för karaktärerna i Teater Ambrosias relationsdrama Animositet som gavs på Improvisationsteatern nu i veckan. Slitningarna orsakas av ofta triviala orsaker och vi följer hur de två medelklassparen stegvis glider isär.

Arbete och karriär följer med till hemmets vrå och skapar konflikter och mental torftighet. Många känner säkert igen sig i hur monotonin till slut kan göra slut på ett förhållande.

Det är en sevärd föreställning som väcker viss eftertanke även ur ett samhälleligt perspektiv. Men samtidigt är bristen på fördjupning dess största problem. En bit in börjar pjäsen själv gå på tomgång, precis som de misslyckade förhållanden som skildras. Den skulle ha vunnit på att inte varit uppdelad i två akter.

Ambitionen har troligen varit att skapa en pjäs som beskriver olika händelser parallellt, men någon psykologisk fördjupning i mänskligt beteende eller parförhållanden är inte att tala om.

En eloge dock till skådespelarna som är övertygande. Särskilt i vissa scener glimmar det till och pjäsen lyfter bitvis.