”Jag heter Ivan, Jag heter Em, My name is Sebastian.” Namnen visas mot en vit bakgrund, röster i skiftande tonlägen avlöser varandra. I Siri Landgrens installation får transpersoner säga sina självvalda namn.

– Just att välja ett namn är en viktig sak för många som levt med ett namn de inte kan identifiera sig med. Det manifesteras i språket, ens rätt att definiera sig själv. Det kan ingen annan ta ifrån en. Jag ville fånga ett sånt där ögonblick, akten att definiera sig själv, säger Siri Landgren.

Hon menar också att Our names kan vara ett stöd för andra.

– Det kan vara en resurs för dem som behöver det, en synlighet, att veta att det finns andra som gör det här, tar initiativet till den här självdefinitionen. Det kan ge en känsla av gemenskap.

I sin konst vänder sig Siri Landgren främst till andra transpersoner.

– Man inser hur många miljontals människor det finns som är transpersoner, och då är det väldigt viktigt att det finns konst för de människorna, någon som ser dem inifrån. Jag tänker mycket utifrån den gruppen. Det är så mycket konst som görs utifrån ett cis-perspektiv, då tror jag att det är viktigt att få göra något helt utan en tanke på vad andra utanför gruppen tycker.

Siri Landgren berättar att medvetenheten kring normer och förtryck är så viktiga för henne att det genomsyrar både privatlivet och konsten.

– Den blir ett statement för de som står utanför. Men det är också ganska mycket en praktisk grej, en hjälpresurs för de som behöver stöd.

Tycker du att acceptansen för transpersoner ökar?

– Det är så extremt olika i olika grupper i samhället, så det är svårt att avgöra. Jag skulle absolut tro att det är på väg åt rätt håll, men det är svårt att säga när man inte har överblick över hela samhället.

Hur började du med ljudkonst?

– Min bakgrund är inom musik, jag är utbildad i komposition, men jag har rört mig bort från det rent musikaliska. Men ljud finns alltid kvar och även text är viktigt. Det finns en koppling mellan ljud, röst och språk, det hänger ihop för mig.

Vad har du gjort tidigare?

– Jag har jobbat mycket med röst framför allt, med normer kring röst, jag gjorde ett verk som var en performanceföreläsning, det heter The voice is false. Jag jobbade i ett experimentellt syfte, ett undersökande av hur populärmusiken använder sig av röst och hur en röst ska låta.

Vad är det för utställning du ska delta i på Rymd Konstrum?

– Our names visas som projektion, eventuellt kommer de att visa flera exemplar av den. Utställningen kommer vad jag har förstått handla mycket om lek med identiteter och spel. Det handlar inte mitt verk om, det är tvärtom mycket allvarligt, så det blir en skillnad där och jag hoppas att den blir tydlig.