Regissören Ivica Zubak har tidigare gjort ett tiotal kortfilmer och Måste gitt är hans andra långfilm som regissör. Manuset skrev han tillsammans med huvudrollsinnehavaren Can Demirtas.

– Vi ville göra en karaktär som är dum i huvudet, en idiot som inte är politiskt korrekt. En karaktär som skiter i allt, gör som han vill och som tror att det liv han lever är det rätta, säger Ivica Zubak.

I filmen får vi följa Metin från en stockholmsförort där han lever efter ortens oskrivna lagar och regler. Det som skiljer honom från dem han umgås med är att han dokumenterar sitt liv i en dagbok och gör det väldigt detaljerat, vilket blir ett problem en dag när dagboken försvinner.

– Att ha med en dagbok i berättelsen är inspirerat av en sann händelse, av en vän till mig som nu har gått bort. Efteråt fick jag veta av hans mamma att han skrivit ner allting i en dagbok.

Sökandet efter den försvunna dagboken leder till många möten som kanske inte hade uppstått annars, och Metin hamnar i miljöer som han normalt inte rör sig i. Manusförfattarna insåg att det fanns många fördomar att spela på i dessa möten, fördomar både inom och mellan förorten och innerstaden.

– Vi tyckte att det var kul med många av de fördomar som finns. Vi ville berätta om dem på det sätt som vi ser dem, få folk att skratta åt fördomarna och känna igen sig i dem. Men vi försökte aldrig göra någon stor grej av fördomarna, säger Ivica Zubak.

Även om fördomarna i Måste gitt gestaltas med en glimt i ögat så vill Ivica Zubak ändå att tittarna ska fundera över varför de finns, fördomar mellan människor som ofta lever relativt nära varandra.

– Vi har en massa förutfattade meningar om varandra utan att egentligen känna varandra. Och ändå bor vi så nära varandra, det kan handla om ett avstånd på en mil och ändå har vi ingen kontakt, säger han.

Trots att Ivica Zubak har producerat, skrivit och regisserat flera filmer så är det processen kring manusskrivandet som är mest lockande. När han och Can Demirtas började fundera på manuset till Måste gitt insåg de snabbt att deras huvudkaraktär skulle ge filmen många komiska scener, eftersom karaktären är en person som skulle kunna hitta på vad som helst. Men en rad roliga sketcher gör inte en långfilm.

– Någon utveckling måste ju finnas, för sketcher kan man göra i Tobias och Morran och sen går det en halvtimme och sen är det slut. Därför föddes idén om dagboken som han skriver, och redan där började det hända saker.

En del av filmen är inspelad i stockholmsförorten Jordbro. När Ivica Zubak skulle välja ut inspelningsplatser var han inte intresserad av att framställa förorten som en mörk och trång plats mellan höga betonghus.

– Jordbro har ett klassiskt centrum och en fotbollsplan full av kids som lirar. Det gav en positiv energi att det inte bara är en massa kids som gör dumma grejer. Jag har inget intresse av att visa någon skrämmande förort med graffitti, eftersom det inte är så, säger Ivica Zubak.

Han berättar att filmen hade kunnat utspela sig i vilken förort eller i vilken stad som helst, att miljöerna på Södermalm och i Jordbro inte har en egen roll att spela i filmen.

– Det var inte viktigt att miljön berättade sin egen story, det som hamnade på bild, det hamnade på bild. Det finns ingen anledning att klippa in en massa höghus bara för att det ska se så förortigt ut som möjligt. Precis som när vi filmande i Gamla stan och på Söder, miljöerna bara är där och då hamnade de på film.

Ivica Zubak föddes 1978 i det forna Jugoslavien, i dag Kroatien, och han kom till Sverige och Örebro i samband med Balkankriget 1994. Efter att ha börjat spela gitarr som tonåring gick han ett musikprogram på gymnasiet. Men under det andra året på gymnasiet såg han Den blå filmen av Krzysztof Kieslowski. Det påverkade honom starkt och han började direkt skriva på sitt första manus. Efter gymnasiet studerade han film och video på en folkhögskola i Falkenberg. När han sedan 2003 flyttade till Stockholm och Vällingby så kommer filmskapandet igång på allvar och kortfilmen Jealous blir färdig 2005, en film som visades på SVT.

Sedan dess har Ivica Zubak arbetat som producent, regissör och manusförfattare på flera filmer. Anledningen till att han gjort flera olika saker är att det varit ett sätt att lära sig branschen och få saker gjorda.

– Jag tror inte att man blir bra på alla tre sakerna, men man kan göra alla tre. Det är mer att jag har jobbat i olika konstellationer med andra människor, att vi har hjälpts åt för att kunna göra färdigt varandras filmer, säger Ivica Zubak.

I Måste gitt arbetar han med skådespelare som Lena Endre, Jörgen Thorsson och Shelby Niavarani. Huvudrollsinnehavaren Can Demirtas träffade Ivica Zubak när han letade efter skådespelare till sin förra långfilm Knäcka från 2009. Demirtas var då med i en teaterpjäs uppsatt av en antal rinkebybor.

– Jag drog dit och det var några som var riktigt duktiga. En av dem var Can och sedan dess har vi arbetat tillsammans.