En onsdagsmorgon mot slutet av mars har en gammaldags buss parkerat utanför biograf Rio vid Hornstull. Ett dussintal journalister knökar in sig i fordonet för att få en guidad tur av två speciella reseledare. Det är några dagar innan Stockholm my love har premiär och filmens regissör, Mark Cousins, och dess huvudrollsinnehavare, Neneh Cherry, ska visa oss sitt Stockholm. Neneh Cherry behöver knappast någon närmare presentation – efter genombrottet 1989 med Raw like sushi har hon varit coolheten personifierad i snart tre decennier. Mark Cousins är född i Belfast och är filmvetare, filmare och författare. Stockholm my love är hans första spelfilm, och Cherrys skådespelardebut.

– Jag växte upp med Thatcher och hade bilden av Sverige som något avundsvärt politiskt, säger Mark Cousins, som började komma till Stockholm i slutet av 80-talet för att hälsa på en vän. Han har sedan återvänt regelbundet, och förförts av det nordiska ljuset som han tycker gör sig bra på film.

– Det finns fantastiska filmer från Paris och andra städer, så varför inte göra en film med Stockholm i fokus?

Stockholm my love följer arkitekten Alva på hennes vandringar genom staden. Hon har varit med om en traumatisk händelse där en man dödats. Nu söker hon tröst hos platser som betytt mycket för henne. Neneh Cherry säger att rollen var en intressant erfarenhet också på ett djupare plan.

– När min familj kom tillbaka hit från England så gick jag mycket omkring i Stockholm och återupptäckte en massa saker om mig själv. Och när min mamma dog skedde många av mina processer medan jag promenerade. Det finns en parallell till mitt eget liv.

Bussen tar oss till Engelbrektskyrkan, en av de platser som figurerar i filmen. Uppförd 1914 och ritad av Lars Israel Wahlman tronar den nationalromantiska skapelsen över taken i Lärkstaden. Det är en mycket filmisk kyrka, tycker Mark Cousins, som får associationer till Vertigo när han går uppför trappan från Uggleviksgatan.

Om Stockholm my love har några skräckinjagande element är de mer subtila. Det är inte en traditionell spelfilm. Hollywood reporter kallar Cousins verk för experimentella essäer och beskriver Stockholm my love som ett ”lätt fiktionaliserat dokudrama”.

– Jag är ett stort fan av Mai Zetterling och hennes modernistiska filmer, förklarar Mark Cousins medan bussen kränger iväg igen. Jag tycker att några av de bästa filmerna är road movies, man upptäcker saker längs vägen. Den här filmen har den strukturen, Alva går omkring och ser olika saker, lägger märke till varje detalj.

Filmen saknar dialog – historien berättas inifrån. Däremot har musiken en viktig roll. Neneh Cherry framför tre specialskrivna låtar, övrig musik är av Benny Andersson och Franz Berwald.

– Filmen är i tre akter, skärselden, helvetet och himlen, berättar Mark Cousins. Neneh har en sång i slutet av varje akt, musiken hjälper till att tala om när en del är slut och nästa börjar. Eftersom det inte är någon dialog hjälper musiken till att komma in i karaktärens huvud.

För Neneh Cherry kändes det självklart att tacka ja till att medverka i filmen när Cousins kontaktade henne.

– Jag tänkte bara, this is it, det här är meningen. Han fick det att kännas som att det var möjligt. Allt jag gör handlar om samarbete, och så fort vi träffades kände jag att jag var i goda händer.

Det var ovant i början. Neneh Cherry tänkte på hur man gestaltade olika uttryck och sinnesstämningar.

– Men Marks instruktioner var att, var så blank som möjligt. Det har mycket mer kraft än ett konstlat uttryck.

En annan av inspelningsplatserna var skateparken i Rålambshovsparken. Stockholmstrafiken har dock orsakat kraftiga förseningar i tidsschemat och vi får nöja oss med att se parken när vi passerar på Norr Mälarstrand.

– Jag blev väldigt förälskad i den här platsen när vi var där och spelade in, säger Neneh Cherry. Det var en sådan fantastisk stämning.

– När man tänker på alla vackra platser i Stockholm så kanske man inte nödvändigtvis väljer en skatepark, konstaterar Mark Cousins. Man kanske tänker Gamla stan eller något sådant, men filmisk skönhet är inte nödvändigtvis något turistiskt. Filmen är också en ung konstform, som en ung människa på en skateboard i en skatepark. För mig har filmen varit någon som tar mig i sina armar och tar mig till platser jag aldrig varit på. Skateparker är vanligtvis för unga, och de är ofta fula, men de fångar filmens essens tycker jag.

Vilken är er favoritplats i Stockholm?

– En plats där man går hela tiden som verkligen har påverkat mig är Slussen, säger Neneh Cherry. Jag känner att varenda gång man kliver ut, vilket håll man än kommer ifrån, att det är en sådan jäkla befrielse. Jag tappar andan lite grann. Jag hoppas att de inte förstör det... Det är någonting med att man får luft. Och du har Erstagatan, man kunde gå ner i de här tunnlarna som nästan var lite deppiga. Eller Hornsgatan, eller där uppe där man har utsikten. Jag får ofta rysningar av Slussen.

– Antingen Markuskyrkan i Björkhagen eller Luma, säger Mark Cousins. För att de gjorde glödlampor i massor. Det är så symboliskt.