Debatt


Kulturpolitik

  • I Telias gamla lokaler i Farsta byggs nu Telestaden med 3 000 nya bostäder. Här planeras kulturlokaler in från början – SITE och KKV ska hamna här.
Stockholms Fria

Nästa anhalt – yttersta förorten?

Ateljéhusens finansiering måste lösas på en övergripande nivå, skriver företrädare för fyra ateljéföreningar i Stockholm.

Det finns en politisk övertygelse i stadshuset om att vi behöver de konstnärsateljéer och konstnärliga produktionshus som finns och mer därtill i Stockholm, och vi vet att kulturen stärker stadens attraktionskraft på mer än ett sätt. Kulturförvaltningens strategi slår fast att det är angeläget att en växande stad sprider ateljébeståndet över hela staden.

Men marknaden dikterar också att ateljéhusen pressas längre och längre ut från centrum, precis som med stadens låginkomsttagare. Vem som har rätt att arbeta och bo i staden blir mer och mer en klassfråga och bör diskuteras politiskt.

I Stockholm får några av de hotade konstnärliga produktionsplatserna SITE, Wip:sthlm och KKV (Konstnärernas kollektivverkstad) hjälp av staden att omlokalisera sig. Men frågorna var ateljéerna ska finnas och på vilka premisser de skall inrätta sig har inga enkla svar.

Ett förslag, som nu är under utredning, liknar en affärsmodell som ateljékomplexet Studio Mossutställningar på eget bevåg utvecklat för lokalerna i Värtahamnen. En slags Robin Hood-modell där intäkterna från kommersiella hyresgäster finansierar konstnärernas ytor.

Men en förutsättning för det är att ytans grundhyra har marginal nog att finansiera personalkostnaden för att driva hyresverksamheten, att lokalerna och hyrorna är attraktiva för företagen trots att de är avsides, samt att de kommersiella hyresgästerna är bekväma med att frottera sig med konstnärer och, ibland, resterna av deras konstproduktion. En modell som med mycket svett även gått att driva för Studio Mossutställningar tills ganska nyligen, då helt nya och för verksamhetens beskaffenhet orimligt höga hyresnivåer nu avkrävs.

KKV, SITE och Wip är bara några exempel på de större ateljéföreningar och produktionshus där rådande stadsomvandling gör att verksamheternas framtida villkor är under förhandling. Om Stockholm i linje med de många visionerna ska fortsätta växa och bli en attraktiv och levande stad; en kreativ stad; en blandad stad; en stad för alla och så vidare, då måste vi börja agera på en mer övergripande nivå, och sluta försöka lösa fall för fall.

I London har en likande utveckling lett till stor brist på ateljéplatser som hotar konstlivet där. I november 2016 lanserade därför Londons borgmästare ”Creative Land Trust”, en stiftelse med statligt och privat kapital som snabbt ska säkra ateljéer genom att ateljéhus kan söka medel för att köpa hela fastigheter.

Vad kan vi egentligen förvänta oss för ansvarstagande av såväl de kommunala som privata fastighetsbolagen? Att kunna införa olika hyressättning eller i tidigare skede göra särskild markanvisning redan vid avyttring av mark, eller som i exemplet i London sälja till stiftelse eller direkt till konstnärerna i någon form (i likhet med exempelvis Kapsylen på Södermalm i Stockholm). Slakthusateljéerna är precis som Studio Mossutställningar, i och med sin placering, del i en väldigt konkret stadsomvandlingsprocess. Det skulle kunna öppna upp för ett utmärkt tillfälle att pröva nya sätt att bygga en stad.

Fakta: 

Nytt konsthus i Farsta

• I början av 2018 kommer SITE och KKV att flytta in i Telias tidigare lokaler i Farsta på 3 700 kvadrat. Det nya konsthuset ska fokusera på konstnärlig produktion, men ska även vara öppet för allmänheten genom exempelvis föreställningar och debatter.

• Läs vår tidigare artikel i ämnet: ”Konstnärer får flytta när staden växer”

• Artikeln har tidigare publicerats i tidningen Konstnären, nr 1 2017. Läs mer på www.kro.se/konstnaren

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Stockholms Fria