Inledare


Bostadsbrist

  • Utförsäljningen av allmännyttan strider inte bara mot Regeringsformen, den infriar inte heller sitt löfte om att frigöra kapital för nyproduktion av bostäder. Även när det väl byggs blir hyrorna alldeles för höga, skriver Li Eriksdotter Andersson.
Fria Tidningen

Försäljning av allmännyttan går emot Regeringsformen

Utförsäljningarna av allmännyttan strider emot Regeringsformen. Försäljningen lyckas inte heller med ett av sina primära uppdrag, att frigöra kapital för nybyggnation av bostäder, skriver Li Eriksdotter Andersson.

”Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning…”, så står det i Regeringsformens första kapitel. En garanti som tycks ha undgått många av de politiker som ansvarar för den bostadspolitiska utvecklingen idag.

Ett av de främsta uttrycken för detta är den massiva utförsäljningen av allmännyttan. Under 2016 såldes nära 14 800 av kommunernas lägenheter till privata bostadsbolag – ett nytt rekord. Och avyttringen fortsätter. I Umeå håller man till exempel just nu på att sälja ut en tiondel av kommunens bostadsbestånd – 1600 lägenheter – till den privata fastighetsägaren Heimstaden.

Argumenten för utförsäljningen har sin utgångspunkt i bostadsbristen. Genom att sälja vill man frigöra kapital för nybyggnation inom det kommunala beståndet. På så vis blir resultatet i slutändan fler lägenheter och ökad tillgänglighet, menar man. Det här är dock, på flera sätt, ett problematiskt argument.

För det första tycks den nybyggnation som sker inte nödvändigtvis kompensera för utförsäljningarna. Boverket visar i en rapport att landets allmännyttiga bestånd minskade med totalt 1600 bostäder i fjol, nyproduktion inräknat. Det betyder att det offentliga inflytandet över bostadsmarknaden i dag har minskat med försäljningarna. Samtidigt innebär strategin också att de lägenheter som finns i beståndet blir dyrare. Nyproduktion innebär nämligen högre hyror – och här talar vi tusentals kronor. Även om bostadsbeståndet skulle öka minskar alltså tillgängligheten till allmännyttan för de som inte har råd med de högsta hyrorna, samma grupp som sällan har möjlighet att ta lån för att finansiera ett bostadsköp.

Jaja, men är det ett så stort problem då? De kan väl bara bo kvar i de redan existerande lägenheterna istället – enda skillnaden är ju att hyresvärden blir en annan?

Så skulle det kanske ha kunnat vara, om privata bostadsbolag nu inte vore företag som syftar till att gå med vinst. Det kommer ofta med ett pris för hyresgästerna. Ett sätt att öka vinsten är att höja hyrorna. Idag kan hyresvärdar som tur är inte höja hyrorna hur som helst, men det finns ett kryphål i lagstiftningen – genom att renovera lägenheterna och därigenom höja deras ”bruksvärde” kan högre hyra tas ut. Bruksvärde är dock inte samma sak som bättre kvalitet, bättre komfort eller ens en fråga om vilka kostnader fastighetsägaren haft i samband med renoveringen. Så länge gamla detaljer byts ut (till exempel badkar eller spis) höjs ”standarden” automatiskt. Även en undermålig renovering kan alltså generera kraftiga hyreshöjningar, som till exempel vid Faberges renovering av lägenheter i Stockholmsförorterna Rinkeby och Tensta.

I Umeå är också renoveringsaspekten en uttalad anledning till försäljningarna – lägenheterna står inför ett stambyte. Istället för att kommunen går in och garanterar att det kan ske utan onödiga hyreshöjningarna, blir det nu upp till Heimstaden att sätta hyrorna efteråt.

Att detta faktiskt får negativa effekter såväl för de boende som för jämlikheten på bostadsmarknaden är redan belagt av forskningen. Boverket har undersökt flyttmönster i samband med omfattande upprustningar och konstaterat att 25 procent av de boende flyttar i samband med renovering och det är de ekonomiskt svagaste som flyttar i störst utsträckning. Dessutom har en studie på områden i Uppsala som genomgått sådana renoveringar visat att även de som bor kvar har upplevt renoveringen som negativ, och att det hade samband med försvagad platsanknytning och försämrad psykisk hälsa.

Som om det inte vore nog med detta(!) har också privata fastighetsägare ofta andra krav på hyresgästernas inkomstnivåer än kommunen. Heimstaden, bland många andra, kräver en inkomst tre gånger hyran – där varken underhåll, försörjningsstöd eller barnbidrag får räknas in. Så uppstår ytterligare ett hinder för låginkomsttagares, studenters och arbetslösas tillgång till bostadsmarknaden.

Utförsäljningen av allmännyttan står därför i direkt motsättning till Regeringsformen idag. Det räcker helt enkelt inte med att det finns bostäder – det allmänna måste också kunna garantera att alla har råd att bo i dem.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria