Inledare


Konsekvenser

  • Att arbetsgivare, vänner och familj får reda på vilka som hetsar rasistiskt mot asylrättsdemonstranterna på Medborgarplatsen i Stockholm är en konsekvens man får räkna med som öppen antidemokrat, skriver Vian Tahir.
Fria Tidningen

Nazisterna måste möta konsekvenser

Att nazister blir upprörda över att deras ställningstagande sprids till arbetsgivare, familj och vänner är ett tecken på att det är rätt metod att använda sig av som antinazist, skriver Vian Tahir.

När rasister, nynazister, Sverigevänner eller vit makt-demonstranter går man ur huse för att skandera rasistiska skällsord och hatiska budskap finns det journalister, fotografer och privatpersoner på plats som fotar och filmar. Deras filmer och bilder sprids sedan i sociala medier. Efter händelserna i Charlottesville, USA publicerades bilder på vit-makt demonstranter (eller alt right som de själva vill kalla sig). Eftersom det är fullt lagligt att fotografera personer på offentlig plats har just nynazister gjort det under antirasistiska demonstrationer, Pride, Första maj-tåg och liknande. Men de gör det inte bara för att publicera bilder på sociala medier eller kontakta arbetsgivare. De tar det flera steg längre. I nynazisters fall handlar det om att kartlägga aktivister, ”ha koll på dem” och eventuellt ”ta itu med dem”. Det innebär hot, vandalisering, våld mot personer och ibland även deras nära.

Spridningen av bilder på vit makt-demonstranter i Charlottesville var en av anledningarna till att flera andra av deras demonstrationer sedan ställdes in runt om i USA. Nynazister grät ut om hur svårt livet hade blivit sedan det hade kommit ut att de är för etnisk rensning, hur de blivit uppsagda och hur vänner och familj inte ville veta av dem.

I Sverige samlades människor för att ”Stå upp för Sverige” på Medborgarplatsen i Stockholm. De var där för att skrika saker som ”ut med packet”, kalla barn för parasiter och att de förtjänar att våldtas. Detta riktat mot Ung i Sverige, en grupp ensamkommande flyktingar som demonstrerar mot inhuman asylpolitik. I fullt dagsljus stod vuxna män och kvinnor alltså på en offentlig plats och skrek hatiska saker mot fredliga demonstranter som sittstrejkar. Detta medan barn spelade handboll bara några meter bort.

När bilder och videor på deras beteende publicerades på nätet blev Sverigevännerna förbannade, hävdade att det är åsiktsregistrering och en kränkning av yttrandefriheten. Men att vi har yttrande- och åsiktsfrihet är inte samma sak som att slippa undan andra människors reaktioner eller bemötande. Och en sådan reaktion är faktiskt att bekanta väljer att säga upp kontakten eller att arbetsgivare bedömer att hets och hat mot flyktingbarn inte är förenligt med företagets värdegrund. Det finns många andra saker som inte är förenliga med ett företags värdegrund som vanligt folk därför inte gör eller uttrycker på offentlig plats.

Samtidigt tog många fler personer ställning för ett öppet Sverige som skyddar barn från krig, fattigdom och exploatering, medvetna om att det finns en möjlighet att de fotas och att bilderna sprids i medier. Skillnaden är att deras vänner, familj och de flesta arbetsgivare inte ser det som ett problem att vara emot etnisk rensning, de kan till och med tycka att det är bra att stå upp för allas lika värde och uppmuntra det.

De här männen och kvinnorna kunde ha låtit bli att ”Stå upp för Sverige” som de kallade det, inte ropat att flyktingbarn är parasiter och förtjänar att våldtas. Men de valde att göra det på offentlig plats öppet för alla att beskåda. En plats, där en arbetsgivare eller bekant lika väl hade kunnat upptäcka det, för att de tittade på sina barns handbollsmatch eller deltog i demonstrationen för en human flyktingpolitik. Alltså är diskussionen om åsiktsregistrering fullkomligt irrelevant. Frågan borde egentligen vara: Ska det medföra påföljder att vara nynazist, rasist, antidemokrat, att ropa ut sin rasism, att hetsa mot barn på offentlig plats? Svaret är självklart ja. Det ska ha konsekvenser. Vi är alla ansvariga för våra egna handlingar och följderna av dem.

Efter de här händelserna är det tydligt att det som ger bäst resultat inte är att försöka prata hatiska, våldsbejakande rasister till sans. Det som fungerar bäst mot dem som har gått från nätkrigare till offentliga hetsare är att de blir exponerade och tvingas stå till svars. För ilskan som uttrycks är ett tecken på att de blir nervösa. De börjar tänka att släkt, vänner och kollegor skulle kunna se dem. De inser att åsikterna de har gött i facebookgrupper inte alls är så rumsrena som de trodde i sin ekokammare. Och det är bra. De ska veta att vi lever i ett samhälle där det inte är acceptabelt att hetsa mot barn. Ett samhälle där det fortfarande finns påföljder för antidemokrater. Så nästa gång du deltar i en antirasistisk demonstration, glöm inte att rikta mobilkameran mot motståndarna.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria