Elina Pahnke

Inledare


Otrygga anställningar

  • Andelen kvinnor som arbetar inom rutbranschen och uppger att de utsatts för sexuella trakasserier är 10 av 30, skriver Elina Pahnke.
Fria Tidningen

Arbetsrätt motverkar sexism

När arbetsrätten är svag säger många inte ifrån när de far illa på arbetet, vilket den senaste tidens vittnesmål av kvinnor som utsatts för trakasserier visar, skriver Elina Pahnke.

Tystnad. Tagning. Hundratals vittnesmål om sexuella trakasserier från en patriarkal skådespelarbransch.

Programledare som blir uppsagda. Journalister som får sparken. Ingen kunde veta att #metoo efter sina första stapplande steg skulle leda till mer än bara berättelsen om att bli sexuellt trakasserad i det här samhället. Att det äntligen skulle få konsekvenser.

Kulturmännen har skyltat förstasidorna. Våldtäkter som de inte längre kan komma undan med.

Förra veckan kom uppropet #tystnadtagning, där 585 skådespelare berättar om de övergrepp de utsatts för i filmbranschen.

I måndags gick 653 kvinnliga sångare ut i en gemensam protest i Dagens Nyheter mot sexism och sexuella trakasserier.

Medier har diskuterat vad som är roten till de sexuella trakasserierna. Om det är idén om det manliga geniet som låter honom hållas, om det är kändisskapet eller det förtroende en man kan få som högt uppsatt medieman. Att uppmärksamheten gör en onåbar eftersom han alltid skyddas av kontakter och chefer som håller honom om ryggen.

Men jag vill prata mindre om arbetsplatskultur och mer om anställningsförhållanden.

Moderaterna gick nyligen ut och föreslog ändringar av LAS, lagen om anställningsskydd. De vill ändra turordningsreglerna, så att ”kompetens går före antal år i arbetet”. De följer därmed en lång tradition av moderat uppluckring av arbetsrätten. Under alliansregeringen införde de exempelvis den nya anställningsformen allmän visstid, vilket innebar ett normskifte i anställningspolitiken. Nu behövde arbetsgivaren inte längre ha någon särskild anledning till att neka folk fasta anställningar på heltid, utan kunde istället stapla vikariat på varandra. Och så kom de som vi alla vet med bidraget till överklassen: rutavdraget.

Rutavdraget har i sitt så kallade möjliggörande av jobb tagit tillbaka pigorna till svenska hem. Städerskorna är i 90 procent av fallen kvinnor och är ofta av utländsk härkomst.

Men förutom att rutavdraget formellt har skapat de här hierarkierna, där rasifierade kvinnor städar övre medelklass- och överklasshem har det också öppnat för en informell städmarknad. När folk slutade lyfta på ögonbrynen för den här typen av tjänster blev efterfrågan större.

Anna Gavanas skriver i sin rapport ”Who cleans the welfare state” om hur den vita städmarknaden skapat den svarta, om hur folk efterfrågar billigare städhjälp till priset av att städarna själva inte har några rättigheter.

Kvinnorna utnyttjas på en rad olika sätt, visar Anna Gavanas. Det handlar både om det konkreta: hur lönerna och anställningsvillkoren pressas för kvinnor utan medborgarskap men också hur maktförhållanden mellan städaren och den som anställer henne färgas av rasistiska föreställningar.

Tio av trettio uppger att de förväntas ställa upp på sexuella tjänster, att männen vars hem de städar kräver att få ligga med dem.

Det handlar självklart om exotifiering och synen på den rasifierade kroppen, men lika mycket om bristen på makt på arbetsplatsen.

Om den som säger ifrån när den utsätts för sexuella trakasserier inte har ett jobb dagen efter så kommer den inte heller att säga ifrån. Det är också därför kulturvärlden är drabbad: här arbetar folk många gånger utan vare sig ordentliga kontrakt eller rättigheter. Men när vi beskriver orsaken till trakasserierna som en idé kring manlighet och genistatus i kulturvärlden glömmer vi att sexuella trakasserier är vardag för alla yrkesgrupper. Varför blev mannen ett geni från första början? Han hade förmodligen fast anställning och var trygg i att han inte skulle förlora sitt jobb, till skillnad från kvinnorna som arbetade under honom.

För att tala om sexuella trakasserier måste vi alltid prata om arbetsrätt, om kvinnorna som har lägst status på arbetsmarknaden och därmed svårast att säga ifrån. Ska vi få männen att sluta räcker det inte med att hänga ut dem. Vill vi skydda kvinnor från de otrygga anställningar som gör att vi utsätts för trakasserier: avskaffa rutavdraget, stärk lagen om anställningsskydd.

Ta bort bemanningsföretag och omöjliggör allmänna visstidsanställningar. Om dina rättigheter på jobbet inte avgörs av ditt kön eller din härkomst kommer det patriarkala våldet till slut att bli omöjligt.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria