Rojin Pertow

Inledare


8 mars

  • Håll Metoo-andan levande genom att stärka kvinnors positioner på arbetsmarknaden, skriver Rojin Pertow.
Fria Tidningen

Gör varje dag till en kampdag

Låt inte Metoo bli en historisk händelse bland många, som arkiveras och plockas upp endast på 8 mars, skriver Rojin Pertow inför internationella kvinnodagen.

Hur tar vi Metoo vidare? Frågan har ställts otaliga gånger sedan chockvågen av tusentals kvinnor som vittnat om sexuella trakasserier i arbetslivet. Det har sedan grytan började puttra i höstas funnits en känsla av angelägenhet kring ämnet. Att smida medan järnet är varmt. Att lyckas ena kvinnor så vitt och brett mot en gemensam sak är sannerligen ett tillfälle att ta vara på. Upprymda och uppfyllda av gemenskap har flertalet böcker och texter publicerats på temat för att försöka fånga tidsandan. Vad hände egentligen under hösten 2017 och hur tar man hand om det?

Det är lätt att dras med i stämningen att Metoo är fullkomligt omvälvande, att det sätter patriarkatet i gungning. Det kanske är sant, men dess verkliga effekt är ingenting som visar sig på ett halvår. Den omedelbara, mest kännbara effekten av Metoo-rörelsen är att den visade att bred organisering är möjlig. Mot det gemensamma målet att uppmärksamma och lyfta kvinnors särskilt utsatta positioner i arbetslivet lyckades mängder av Metoo-upprop skrivas och signeras över hela landet.

Genom att identifiera denna direkta effekt i organisering kan vi dock skissera en möjlig framtid i Metoo-anda. En annan värld är möjlig om vi går ihop och jobbar tillsammans. Att organisering är ett kraftfullt politiskt verktyg är knappast något som gått någon förbi. Utom möjligen konservativa och liberaler som tror på individens ensamma makt. Men precis som med Metoo så kräver politisk organisering även handling. Det är beundransvärt med upprop, sittstrejk och debattartiklar. Men det måste också leda till arbetsplatsförändringar, stoppade deportationer och reell politik. Det får inte stanna här på opinionssidorna.

Det näst intill alla Metoo-upprop har gemensamt är att de var centrerade kring en yrkesgrupp. Allt ifrån vårdpersonal till skådespelare och städare. Det var på arbetet trakasserierna det vittnades om hade skett. Därför är ett konkret sätt att hålla Metoo-andan levande att fortsätta jobba med kvinnors situation på arbetsplatsen. Motarbeta beroendeposition gentemot arbetsgivare genom att införa rätt till heltid och slopa allmän visstid. Starkare facklig närvaro på arbetsplatsen för att förhindra arbetsmiljöproblem. Effektivare metoder för snabbare utredning hos Arbetsmiljöverket vid misstanke om undermålig arbetsmiljö. Tydliga rutiner och uppföljning kring incidenter som anmäls till personalansvarig på arbetsplatsen. Fyra förslag som kräver både organisering bland arbetarna och politisk styrning. Här kan man visa vad man går för om man är seriös med att föra Metoo vidare.

Att 8 mars är en kampdag och ingenting annat har många grattare på internationella kvinnodagen blivit varse om. Nog för att 8 mars på vissa håll i världen faktiskt är en dag som firas med fika och uppvaktning, men en kampdag torde vara mer effektiv ändå. Även om just effektiviteten i en enda dag om året kan diskuteras.

Så jag har ett förslag, vi vänder på ordningen. Låt 8 mars istället bli den teoretiska dagen, då vi talar och diskuterar. Stöter och blöter. Låt årets resterande dagar vara kampdagar istället. Ett konkret sätt att föra Metoo-rörelsen vidare och hålla den vid liv är att långsiktigt arbeta utefter dess ideal. Starkare arbetsrätt och en feministiskt präglad jobbpolitik.

Låt inte Metoo bli en historisk händelse bland många, som arkiveras och plockas upp endast på 8 mars.

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria