Jag vill verkligen inte bråka med Sverker Sörlin, en av Sveriges viktigaste och radikalaste miljöexperter. Och jag skulle inte alls gjort det, om det inte vore för att han faktiskt i boken Antropocen, utöver redovisning av fakta, också efterlyser antropocen-aspekten i politiken. Utan att beröra gröna rörelser och partier (vilket jag visade i mitt förra inlägg).

Jag inser att det är bäst för alla att Sörlin inte uppfattas som partipolitiskt partisk. Och när han nu medger att det ”är viktigt, inte minst för miljöpartierna, att fundera över hur denna nya stora berättelse (om Antropocen) kan politiseras”, är jag nöjd. Jag tog själv ett steg i den riktningen när jag döpte inledningen till min senaste bok, Green parties, Green future (Plutopress 2015) till ”The Greens – towards hegemony in the Anthropocene”.

Jag tror att en del miljöexperters beröringsångest i förhållande till gröna partier är överdriven. Härom året kom Johan Rockström till Miljöpartiets kongress och tog emot ett MP-pris, vilket inte tycks ha skadat respekten för honom som partipolitiskt obunden miljöexpert.