Tvångsåtgärder i psykvården vanligast i Stockholm
Stora brister i länet när det gäller mänskliga rättigheter, visar en ny rapport från länsstyrelsen.
Många i Stockholms län saknar tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter, enligt den nya rapporten ”På tal om mänskliga rättigheter” som beskriver regionala förhållanden med stöd av statistik från SCB, BRÅ och andra myndigheter, insamlat efter kritik från två av FN:s granskningsorgan.
Psykisk ohälsa är ett område som lyfts fram som förbättringsbart.
– Den mest anmärkningsvärda siffran i relation till resten av landet är antalet tvångsåtgärder i den slutna psykvården, där Stockholm ligger långt över rikssnittet, säger Vladimir Guala, utvecklingsledare för mänskliga rättigheter på Länsstyrelsen i Stockholm.
Tvångsåtgärder kan handla om medicinering, kroppsvisitering, fastspänningar och avskiljning från andra patienter. I Stockholm har man alltså relativt sett flest tvångsåtgärder, 216 per 100 000 invånare, mot riksgenomsnittet på 122 per 100 000 invånare (2016). Det är åtgärder som bryter mot artikel 12 i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som handlar om att individen själv ska få bestämma över och kontrollera sin kropp och hälsa.
Enligt länsstyrelsens rapport är ”tvångsmedicinering ... och andra övergrepp på hälsan” egentligen förbjudna. FN:s kommitté vill se att all behandling och alla beslut om tvångsintagning följs upp och Sverige rekommenderas också att öka tillgången på öppenvård och alternativa behandlingsmetoder.
– Eftersom det är första gången vi tittar på mänskliga rättigheter ur ett regionalt perspektiv kan vi inte relatera till andra år. Nu ska vi försöka tolka och analysera siffrorna för att förstå vad de egentligen betyder. Det kan bli så att vi gör en djupdykning för att försöka förklara varför det avviker. När det kommer till psykisk ohälsa vet vi att den ökar i länet, säger Vladimir Guala.
Men Stockholms läns landsting som ansvarar för psykvården i länet, tolkar inte den höga siffran för tvångsåtgärder som alarmerande, utan förklarar den med att Stockholm är bättre på dokumentation av sina åtgärder.
– Mycket talar för att vår rapportering är mer fullständig än många andra landstings, både vad avser täckningsgrad för antalet tvångsvårdade patienter och täckningsgrad för antalet utförda tvångsåtgärder, säger överläkare Mattias Agestam, sakkunnig i statistik om tvångsvård i landstinget.
Kan Stockholms höga siffra ändå vara ett problem?
– Om det skulle finnas tillförlitliga data som visade att andra landsting vårdade patienterna med svåra psykiska sjukdomstillstånd med lägre användning av tvångsåtgärder, men erbjöd patienterna lika bra eller bättre resultat vad gäller deras psykiska och kroppsliga hälsa, då skulle jag se det som ett problem. Nu går det inte att säga om siffrorna är höga eller inte.
Siffrorna i Länsstyrelsens rapport grundas på Socialstyrelsens patientregisters statistik om tvångsvård, och myndigheten utreder just nu metoder för att förbättra kvaliteten på uppgifterna om tvångsvård, eftersom det finns en del kvalitetsproblem, enligt Mattias Agestam, som sitter med som sakkunnig i utredningen.
Han berättar att Danmark arbetar aktivt för att minska användningen av tvångsåtgärder med en viss procent under en viss tid, men att förutsättningen för det är god statistik.
– I Sverige är det för närvarande inte möjligt att sätta upp ett sådant mål och sedan följa upp hur det går – detta eftersom tvångsvårdsstatistiken på patientregistret inte har tillräcklig kvalitet.
Vore det möjligt för SLL att bedriva vård inom ramarna för denna rättighet, alltså förbjuda tvångsmedicinering?
– Eftersom psykiatrin i SLL förstås bedriver vård enligt de lagar som beslutas av riksdagen, kan vi inte lokalt eller regionalt ”förbjuda” tvångsmedicinering.
Enligt lagen ska tvångsvården syfta till att ”sätta patienten i stånd att frivilligt medverka till nödvändig vård och ta emot det stöd som han eller hon behöver”.
– Det är viktigt att ha i åtanke. Minskad möjlighet att ge patienten nödvändig behandling, även då patienten under inflytande av sitt sjukdomstillstånd i stunden motsätter sig denna, kan få konsekvenser för patientens övriga rättigheter, så som de beskrivs i rapporten, säger Mattias Agestam.
FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter föreslår i länsstyrelsens rapport att rutinerna för tvångsåtgärder ska rättssäkras. Enligt Mattias Agestam är de redan rättssäkra i landstinget:
– Vi har satsat stora resurser på att säkerställa att den tvångsvård vi ger lever upp till kraven på patientsäkerhet och rättssäkerhet och på att dokumentationen håller hög kvalitet.
Mänskliga rättigheter i Stockholms län
• RÄTTEN TILL PERSONLIG SÄKERHET: Antalet anmälda våldtäkter är i högst i Stockholmsregionen, 43 stycken per 100 000 invånare, och har ökat sedan 2012.
• FÖRBUDET MOT RAS- OCH RELIGIONSHAT: Anmälda fall för hets mot folkgrupp har ökat med 12 procent mellan 2012 och 2016. Det är dock mindre än snittökningen i riket, 17 procent.
• RÄTTEN TILL EN TILLFREDSSTÄLLANDE LEVNADSSTANDARD: Som enda län i Sverige minskar andelen som befinner sig i långvarig risk för fattigdom. Den är lägst i landet med 6,1 procent för vuxna. Rikssnittet är 8,2 procent. Källa: nya rapporten ”På tal om mänskliga rättigheter” (2017), utgiven av Länsstyrelserna.
Tvångsvård
• Psykiatrisk tvångsvård regleras av Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) respektive Lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV). LRV tillämpas vid tvångsvård av lagöverträdare med allvarlig psykisk störning som är frihetsberövade eller ska vårdas efter domstolsbeslut. Med stöd av LPT kan enskilda individer omhändertas för vård och behandling mot sin vilja. LPT strider mot de grundlagsskyddade mänskliga fri- och rättigheterna, men ska ändå tillämpas så att grundläggande krav på rättssäkerhet tillgodoses. Vård enligt LPT kan ges till personer med en allvarlig psykisk störning (t ex psykoser, svåra personlighetsstörningar eller djupa depressioner) med starkt behov av dygnetruntvård och som motsätter sig vård. (Källa: Internetmedicin.se)
• Bland dem som tvångsvårdades i Stockholms läns landsting under 2016 var 45 procent kvinnor och 54 procent män, enligt SLL.