Det var få som hade sökt sig till Frölundaborg för att se världens bästa skridskoåkare på kortbana, vilket berodde på en arrangörsmiss. Det var få som visste om att mästerskapet ägde rum. Någon annonsering hade knappt förekommit, och det gjorde att stämningen i arenan inte riktigt matchade klassen på tävlingarna.

De som trots allt bevittnade evenemanget, fick valuta för pengarna. Att se de koreanska åkarna glida runt rinken på runt tio sekunder varvet, var en fröjd för ögat. Att de dessutom inte såg ut att anstränga sig särskilt mycket förstärkte intrycket av deras överlägsenhet.

Spelens kung var otvivelaktigt den artonårige Hyun-Soo Ahn, som totalt plockade åt sig fyra guldmedaljer. Lika många plus en bronspeng gjorde ett år äldre Eun-Kyung Choi till damernas obestridda mästarinna.

Bäst motstånd satte de kinesiska och kanadensiska åkarna upp, men de sistnämnda hade en mörk söndag, med två otäcka olyckor där kanadensarna gled in i skyddsbarriären med huvudet före. De båda klarade sig dock utan allvarligare skador. Dagen innan hade en amerikansk åkare blivit svårt skuren i näsan, och med ytterligare två olyckor under mästerskapet, blir det troligen vad folk kommer att förknippa med shorttrack. Innan mästerskapet var nog den allmäna bilden mer positiv, då det pratades om australiensaren Steven Bradburys osannolikt turliga väg till guld i senaste OS.

Bland åkarna klagades det lite grann på isen, och i kombination med arrangörernas oförmåga att locka folk till sporten, kan det nog dröja innan det bjuds på skridskoåkning i toppklass igen. I alla fall i Göteborg.