Stockholms Fria

Du finns, därför finns jag

Den norsk-amerikanska författarinnan Siri Hustvedt, vars tredje och senaste roman Vad jag älskade nyligen kom ut i svensk översättning, gästade i förra veckan Kulturhusets författarscen.

Descartes hade fel. Vi finns inte för att vi tänker. Vi blir till i mötet med andra människor, sade Siri Hustvedt.

Detta antagande löper som en röd tråd genom hennes författarskap och utgör själva kärnan i hennes senaste bok.

Historien i Vad jag älskade sträcker sig över 25 år. Intrigens stomme är vänskapen mellan konstälskaren Leo Hertzberg och den okände konstnären Bill Wechsler, vilken Leo spårar upp efter att ha köpt en av hans tavlor. De båda männen och deras familjer kommer att skapa band sinsemellan, som varar livet ut - genom lycka och djupaste tragedi.

- Det är svårt att skriva om det fantastiska i det odramatiska vardagslivet, men jag ville försöka. Jag ville också gå in i vad som händer när lyckan rämnar. Vi lever i en kultur som förväntar sig att vi ska självläka efter en tragedi, men man är sjuk om man inte bryts ner när det som är viktigast för en går förlorat. Det är på modet att prata om att 'avsluta' sorgearbete, men jag menar... vad för slags skitsnack är det?! Utan stöd blir man inte människa igen, sa Siri Hustvedt med emfas.

Hustvedt problematiserade andra viktiga teman från Vad jag älskade, som ätstörningar och hysteri, som hon menar är kulturellt betingade sjukdomar som kan vara en 'utväg' ur otrygga sociala förhållanden, sexuella övergrepp, våld och tvång och hänger samman med samtidens socio-politiska förhållanden. Hon pratade länge om det senkapitalistiska, amerikanska konsumtionssamhällets fixering vid kändisskap och image. Alla måste, enligt henne, förhålla sig till detta fenomen.

Hustvedts två tidigare romaner, Ögonbindeln och Lily Dahls förtrollning, är skrivna ur en ung kvinnas perspektiv. Nu är dock berättarjaget manligt.

- Det fick mig faktiskt att känna styrka och myndighet att skriva som man. Men Leo är också ödmjuk i sitt berättande, för han vet att varje historia kan berättas på många olika sätt. Precis som Siri Hustvedt själv. Vad jag älskade tog sex år att skriva och historien som nu föreligger är den fjärde omskrivningen. Boken dediceras författaren Paul Auster, hennes man.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

'Feminismen är ingen humanism'

- Borgerliga feminister har nästan lyckats göra feminismen till ett individuellt frihetsprojekt. Men det kan aldrig vara feminism att exempelvis köpa hemhjälp för att kunna göra karriär. Att påstå det visar en total brist på klassperspektiv. Kapitalet är bra på att utnyttja de rasistiska och sexistiska strukturerna för att maximera sin vinst, så vilka tror du det är som ska utföra det arbete som frigörs när kvinnor gör karriär? Ekonomisk jämlikhet är en förutsättning för kvinnors frigörelse, säger Cecilia Höglund, aktiv i Kvinnopolitiskt forum, KPF.

Motståndsmyller på festival

Kvinnors rätt att vika ut sig är en feministisk fråga, och för att vi i jämlikhetens namn ska ha lika många kvinnor som män på chefspositioner vore subventionerad hemhjälp en feministisk framgång.

Kämpa vidare, Morsan!

- Det är urkul på Urkult!

Jag lovar, precis så säger tonåringen med bindi i pannan, som säljer vårrullar och ris med sötsur sås för 20 kronor på friluftsresturangen Rattanas, på bred norrländska. Två gånger, liksom uppfordrande.

Kvinnorna bygger landet

Det är snart 30 år sedan Marockos dåvarande kung Hassan II tog över den spanska kolonin Västsahara. Majoriteten av landets befolkning tvingades fly undan tortyr och övergrepp, över gränsen till Algeriet. Där upprättades flyktingläger. Ett svagt FN har sedan dess halvhjärtat försökt få till stånd en folkomröstning om självständighet - utan resultat.

© 2024 Stockholms Fria