Den borgerliga majoriteten i Stockholm nöjer sig inte med att invänta regeringens förhandlingar om att införa ordningsomdömen från årskurs ett. Stockholms stads utbildningsförvaltning har fått i uppdrag att ta fram riktlinjer för ordningsbetygens utformning. Och redan i halvårsskiftet kommer lärarnas disciplinära befogenheter att utökas genom att de till exempel ska kunna flytta stökiga elever till en annan skola utan föräldrarnas medgivande.
– När man gör förändringar i skolpolitiken tar det ganska lång tid innan man ser effekterna, både de positiva och negativa. Skolan har haft disciplinproblem under väldigt lång tid men först nu börjar fenomenet uppmärksammas, säger Lotta Edholm (fp).
Hon menar att den svenska skolan klarar sig dåligt i internationella jämförelser, framför allt beträffande ordning och reda.
– Den har haft stora problem länge både när det gäller kunskapsutvecklingen och den sociala utvecklingen. Skolan har inte bara ett kunskapsuppdrag utan även ett uppdrag att fostra elever till goda medborgare.

Det Lotta Edholm ser som främsta orsak till problemen i skolan i dag är bristande tydlighet. Att de skulle vara symptom på större samhälleliga problem eller på hur eleverna har det hemma tror hon inte att det i någon högre utsträckning är frågan om. Inte heller menar Lotta Edholm att det finns någon risk att ordningsomdömen kan öka klasskillnaderna.
– Jag tror det är precis tvärtom. Om man kommer från hem utan studietradition så blir det lättare om det finns en större tydlighet. Skolan har en medelklassbunden struktur, det är medelklassens normer som gäller. Förstår man inte det har man svårare att klara sig.

Eva-Lis Preisz, ordförande i Lärarförbundet, är mycket kritisk till ordningsomdömen. Hon menar att alla eftersträvar en bra och lugn arbetsmiljö i skolan men att detta är fel väg att gå.
– Vi behöver helhetslösningar. Här rör man bara på ytan för att visa på något slags politisk handlingskraft. Det är en skolpolitik som handlar om snabba utspel. Jag brukar räkna till ungefär ett sådant utspel i veckan.
Istället efterlyser hon en djupgående analys och debatt kring de verkliga, bakomliggande orsakerna till problemen. Hon ser tydliga samband mellan det som händer i skolan och samhället i stort.
– Det som finns i det övriga samhället finns också i skolan.

Eva-Lis Preisz betonar att det är kunskap som ska betygsättas, vilket kräver gemensamma mål och en nationell likvärdighet i bedömningen. Eftersom vårt sätt att se på ordning skiljer sig åt har hon svårt att se hur man kan garantera en rättssäkerhet för eleverna i en sådan bedömning. Att få ett skriftligt omdöme kan vara förödande för eleven, inte minst om det ges redan från första klass.
– En stökig elev lever snarast upp till det omdöme han får. Ordningsbetyg är enbart ett konstaterande. Lärarens uppgift är att motivera eleverna och skapa arbetsglädje. Det gör man inte genom ordningsbetyg. Det finns mycket bättre sätt att skapa lust till lärande.

Själv utexaminerades Eva-Lis Preisz vid lärarhögskolan 1975 och har arbetat mycket i de så kallade obs-klasserna.
– När jag tittar på hur det har gått för mina gamla elever ser jag att det har gått bra för vissa medan andra har råkat riktigt illa ut, någon sitter internerad. Vad hade ett ordningsbetyg hjälpt dem? Vad hjälper det när det kanske finns en svår social problematik, kanske med en alkoholiserad eller frånvarande förälder?