På gatorna i Ramallah på Västbanken är skepticismen utbredd. Frukthandlaren Ibrahim är en av många som avfärdar de pågående försöken att väcka liv i fredsprocessen som meningslösa.
- Så länge ockupationen pågår finns ingen fred. Så länge USA står bakom Israel kan förhandlingar inte fungera. Israelerna kan göra vad de vill. Vad ska Abbas säga som får dem att plötsligt ge oss vårt land tillbaka?
I de palestinska byar och städer som påverkas direkt av Israels så kallade säkerhetsbarriär är uppgivenheten ännu större än på gatorna i Ramallah. I Ma"sara söder om Betlehem pågår byggandet av muren sedan några månader tillbaka, och skär permanent av byn från stora delar av dess land.
- Vår by är nära Gush Etzion, som ses som en del av Jerusalem och är en av de största bosättningarna. De kommer inte att lämna den frivilligt, och de vill ha det här området för dess jordbruk och vattenresurser. De är bara beredda att ge oss de tätbefolkade områdena, och folk här kommer att tvingas flytta till städerna för att finna jobb, säger byns borgmästare Mahmoud Zwahra.

Talesmän för Israels premiärminister Ehud Olmert har gjort klart att samtalen med den palestinske presidenten inte kommer att beröra konfliktens kärnfrågor: permanenta gränser, östra Jerusalems status, israeliska bosättningar på ockuperad mark, och en lösning för miljoner palestinska flyktingar i regionen. Israels regering vägrar diskutera dessa frågor så länge den palestinska regeringen inte erkänner Israel, tar avstånd från våld, och accepterar tidigare avtal mellan Israel och PLO.
Samma krav har ställts på palestinierna av EU och USA sedan Hamas vann det palestinska parlamentsvalet i januari 2006. Avsaknaden av motsvarande påtryckningar på Israel att respektera FN-resolutioner och internationell rätt gör att få palestinier ser något verkligt hopp om en lösning.
Nader Said är sociolog på universitetet i Birzeit utanför Ramallah, och leder en grupp forskare som gör regelbundna opinionsundersökningar på Västbanken och Gaza. Han menar att knappast någon bryr sig om de pågående samtalen mellan Olmert och Abbas.
- Detta är inte förhandligar. Det är bara möten som syftar till att rädda Olmert från sin egen interna kris efter kriget i Libanon. Han försöker skapa symboliska kanaler till palestinierna för att öka sin popularitet.

I en opinionsundersökning som genomfördes nyligen fick Olmert stöd av rekordlåga 3 procent av befolkningen, och många israeler delar Nader Saids uppfattning om samtalen med Abbas. Enligt en ledare i tidningen Haaretz på torsdagen har Olmert ett tydligt politisk intresse av att försöka presentera en fredsagenda, som en positiv motvikt till den massiva kritik som väntas i samband med en kommande rapport om sommarens krig mot Libanon.
För de flesta palestinier framstår dock Olmerts fredsagenda mest som ett spel för gallerierna. Nader Said menar att det inte har skett några förändringar som kan övertyga palestinierna om att Israel och USA vill ha fred.
- Fakta på marken talar emot det. Expropriation av land, expanderande bosättningar, byggandet av muren, de tiotusen palestinska fångarna i israeliska fängelser, och det internationella samfundets ovilja att implementera FN:s resolutioner - allt detta gör att det inte finns något utrymme för verklig fred.

Den försiktiga optimism som väcktes efter bildandet av en palestinsk enhetsregering, efter månader av interna strider, handlar i första hand om förhållanden inom det palestinska samhället, menar Nader Said.
- Överrenskommelsen i Mecka [om en palestinsk enhetsregering] hade en symbolisk verkan, trots att de flesta saknade information om avtalets konkreta innehåll. Folk klamrar sig fast vid ett halmstrå av hopp. De hoppas på ett slut på interna strider och minskad korruption, och logiskt sett borde enhet öka vår förmåga att stå upp mot ockupationen. De interna striderna var demoraliserande, och ledde till minskat självförtroende på grund av den negativa bild av vårt samhälle som de förmedlade till resten av världen.

Få palestinier tror dock att enhetsregeringen ökar chanserna för ett hävande av omvärldens blockad eller ett slut på ockupationen.
- Vi ser ockupationen överallt och vi ser inga utsikter för en verklig stat. Vi ser bosättningarna expandera, vägspärrar förvandlas till permanenta terminaler, och våra städer omringas av muren. Vi ser ockupationen som ett faktum på daglig basis, så hur kan vi vara hoppfulla?