Bakgrunden till det inträffade är att Malmös damer har dragits med svåra ekonomiska bekymmer sedan de 2004 bröt sig ur Malmö FF och bildade en egen klubb. Bland annat var klubben nära att bli av med sin elitlicens och därmed platsen i allsvenskan.
Men genom det nya sponsoravtalet med LdB, som ägs och marknadsförs av Hardfordkoncernen i Malmö, kommer klubben att få 24 miljoner kronor under tre år, vilket är mycket pengar om man mäter med damallsvenska mått. Som jämförelse kan sägas att Umeå, som är rikaste klubb i damallsvenskan, omsätter omkring 10 miljoner kronor per år.

Att idrottsklubbar tar namn efter olika företag är inget nytt. Jag minns att när jag var liten hette ett av Sveriges bästa handbollslag Saab, och på senare år har det inom svensk elitidrott förekommit mängder med klubbnamn som kommer från näringslivet, till exempel Kärcher, Plannja och Telge Energi.
Jag tycker inte att det är fel att en klubb sponsras av ett företag i hudvårdsbranschen. Det är inte värre än att två herrlag i Stockholm får betydande summor av Åbro respektive Falcon, två företag som säljer alkoholhaltiga drycker och som säkert bidrar till alkoholskador i samhället.
Det jag däremot tycker är tveksamt är det uttalande som Kent Widding-Persson, Hardfords ägare och styrelseordförande, gör i ett pressmeddelande:
- Med 24 miljoner är detta troligen det största sponsoravtal som tecknats inom svensk damidrott. Det ger oss ett lag fyllt av sunda, friska idrottare, tjejer som kan vara idoler och förebilder - och en plattform i världsklass för marknadsföringen av LdB.

Sunda, friska idrottare, tjejer... Frågan är om han skulle ha sagt samma sak om det gällt killar. Troligen inte - då skulle han nog ha fokuserat på spelarna och på deras fotbollskunnande.
Men jag kan också tycka att det hos många människor finns en överkänslighet mot alla sammanhang där kvinnor kan uppfattas som förtryckta. Ett exempel är när kända personer viker ut sig. Om det är en kvinna som gör det blir det ofta reaktioner och personen i fråga betraktas antingen som könsförrädare eller som utnyttjad. Men det är ju inte bara idrottskvinnor som viker ut sig - det finns mängder med manliga idrottsstjärnor som visat upp sig med mycket lite kläder på kroppen. Exempel på det är Fredrik Ljungberg, ett par ishockeyspelare i Färjestad och fotbollsspelaren Björn Runström.
Sedan är det nog inte så ovanligt att vi säljer en bit av det vi tror på för att kunna försörja oss. Man kan bara ta som exempel alla de chefer inom offentliga sektorn som efter politiska direktiv fått i uppgift att dra ner på sin egen verksamhet. Jag kan också tänka mig att det finns en och annan som jobbar inom vapenindustrin eller slakteribranschen som egentligen inte gillar vad arbetsköparen gör. Det är beklagligt att vi ibland tvingas göra sådant vi inte tror på, men det är den verklighet vi lever i.
Utifrån det perspektivet tycker jag inte att det är så farligt att spela för ett lag som heter LdB Football Club Malmö och som kan bidra med 24 miljoner till damfotbollen.