Det tackar jag för, så vuxen jag är!
Vapnet har nu släppt sju nya spår på ett så kallat minialbum under namnet Något dåligt nytt har hänt, som inte är talande för innehållet, vilket snarare är inte så nytt men bra.

Jag suckar inledningsvis åt den karaktäristiska (icke)fraseringen, tonartsbytena och de förutsägbara texterna men så plötsligt sjunger Martin Hanberg någonting på samma gång simpelt och genialiskt, följt av ett gitarrplock som inte är av denna världen. I Tar tillbaka det, över en dataspelsbasgång: varför är det fel att aldrig ha fel/är det mitt fel att jag aldrig har fel?. I Mera om varandra: vi tycker väl om varandra/mer än vad vi tycker om andra, med en berusande accentuering av den senare strofen.
Den fantastiska saxofonen i Håll ihop, tillsammans med smäktande sång av Jens Lekman, är oemotståndlig och gör att man överser med de lite märkliga textraderna om spänstighet och tuggmotstånd.
Man må tycka att Vapnets alster är enformiga, i synnerhet i sina ämnesval, men man måste komma ihåg att det inte är texterna utan musiken som är Martin Abrahamssons verkligt starka sida, och där finns ingen enformighet, bara konsekvens.