Svenska brukarföreningen har kämpat hårt med att få igång en fruktsam dialog med vårdgivare och andra, men blir ständigt påmind om det förödande mönstret i svensk narkotikadebatt, polariseringen för eller emot.
Den är mer tydlig i denna fråga än i något annat av de minfält Svenska brukarföreningen beträtt.

Det onyanserade, moraliserande motståndet från bland andra sjukvårdslandstingsrådet Birgitta Rydberg (fp) är, för oss det drabbar, rent osmakligt.
Vems ärenden går Rydberg? Hon påstår sig arbeta för de narkotikaberoende. Vi som tillhör gruppen som drabbas har absolut inget förtroende för henne och de organisationer (FMN, RNS, ECAD) som understöder hennes extrema hållning. Dessa organisationer bryr sig inte ett dugg om att deras åsikter och sociala brännmärkning faktiskt skadar, och i yttersta fall dödar, redan utsatta människor.
Ledande figurer inom dessa organisationer uppbär allt för ofta väldigt höga löner genom att arbeta med frågor som drabbar vår förenings medlemskollektiv. Samtidigt har Birgitta Rydberg i sin position som folkpartistiskt sjukvårdslandstingsråd sett till att bidraget till vår Stockholmsförening dragits in.
Ytterligare ett bevis på hennes dumma dogmatism.

Våra medlemmar vet att om det hade gått att få tag på rena sprutor så hade vi kunnat undvika de livshotande sjukdomar som vi nu bär på.
Vi är inga experter men visst måste det vara något skumt när politiker bara stöder sig på studier som stöder deras egen ståndpunkt? Motståndarna till rena sprutor tillhör en grupp utdöende fundamentalister.
Brukarföreningen framhåller de skadelindrande fördelarna med sprututbyte utifrån vårt eget brukarperspektiv.
Visst är det trist att det ska vara på det här viset i Sverige? Skilj på prevention, narkomanvård och kamp mot den organiserade brottsligheten.
Ordförande Svenska brukarföreningen