Svenska Brukarföreningen stödjer WHO och Röda korset i kampen för rena sprutor! Snart ska riksdagen rösta om att permanenta och utvidga programmet där människor med ett problematiskt bruk av narkotika får byta gamla smutsiga sprutor mot nya rena, som pågått i Malmö och Lund sedan nitton år tillbaka. Frivilligorganisationerna ECAD, FMN, RNS, Scientologikyrkan (Narconon) samt Kris lierar sig nu med extrema politiska särintressen för att stoppa utdelningen av rena sprutor till narkomaner.

Svenska Brukarföreningens medlems-kollektiv består av människor som i dag blir smittade av dödliga sjukdomar på grund av dessa politiska särintressens envetna kamp. De säger sig arbeta för vårt bästa, men de har ett allvarligt mandatproblem då vi i vår förening ser att dessa organisationer endast försämrar och försvårar livet för våra medlemmar. En systematisk kamp mot den enskilde individen, som går emot både WHO:s och EU:s rekommendationer.

Att rena sprutor gjorts till en politisk ideologisk fråga byggd på moral istället för en hälsofråga är förunderligt, och farligt. Det är önsketänkande att tro att förhindrandet av ett sprutbytesprogram kan hindra att nya injektionsmissbrukare kommer till. Det är däremot realistiskt med ännu högre dödstal, flera hivsmittade och en ännu mer utbredd hepatit-C smitta.

'Det är anmärkningsvärt att en professor och två medicine doktorer framställer en skrift som så uppenbart åsidosätter vetenskapliga regler för hur en forskningssammanställning ska göras. Men hur kan det förklaras? Ett sannolikt svar är att det är ett utslag av den starka polariseringen av den svenska narkotikapolitiska debatten. Den gynnar en jesuitisk moral där ändamålet helgar medlen. Det mesta är tillåtet för att bekämpa skadereducerande insatser. Det vore olyckligt om svenska riksdagsledamöter tar intryck av Käll, Hermansson och Rönnbergs forskningsgenomgång...'

Detta skriver Arne Kristiansen, fil.dr. Lunds universitet, Bengt Svensson, docent, Malmö högskola med flera framstående forskare om boken Sprututbyte som förgrunds-gestalterna inom RNS har givit ut inför omröstningen i riksdagen.

C-hepatiten är den största faran för Sveriges injektionsmissbrukare. Över 95 procent av dem som börjar injicera narkotika har inom en tvåårsperiod blivit smittade av C-hepatit-virus. Alla drabbade riskerar att utveckla levercirros inom loppet av tio till tjugo år! Detta kan ställas mot övriga Europa där snittsiffran ligger på 40 procent. Där finns rena sprutor att köpa på apoteken men samhället delar även ut rena sprutor utan kostnad.

C-hepatit är en oerhört smittsam sjukdom. Infektionsläkarna talar om en verklig epidemi. Förutom injektionsverktygen kan även andra attribut som sked, vatten och bomull smitta. Därför är det viktigt att kompletta sterila injektionskit delas ut! Andra livshotande tillstånd är stafylokockinfektioner, som oftast medför allvarliga sjukdomar. En konsekvens är blodförgiftning - allvarligare är att stafylokockbakterier kan sätta sig på hjärtklaffarna vilket är ett livshotande tillstånd som för överlevnad kräver utbyte av hjärtklaffar genom operation.

Det är höjden av cynism att neka människor som redan befinner sig på botten av samhället rena sprutor. Om Sverige ska kunna få bukt med de skador och lidanden som ett problematiskt bruk av narkotika ger måste nya insatser prövas. Sprutbytesprogram ska ses som en liten bit i ett pussel av skademinskande åtgärder som måste till för en humanisering av den svenska narkomanvården.

Det här handlar om humanism. Vi är alla barn, föräldrar, vi har barnbarn. Vill vi få hem våra kära friska eller med en sjukdom som leder till döden? Att nu gå ut och kräva att regeringen drar tillbaka sitt förslag är cyniskt och omoraliskt. Sverige måste pröva nya vägar för att få bukt med den injektionsburna smittspridningen!