Mousa Yuoni Araa och Mohammed Khatib bor i varsin by och båda protesterar mot muren. I Mousas by försöker byborna stoppa muren, men i Mohammeds by är muren redan färdigbyggd. I stället försöker byborna hindra israeliska bosättningar att växa. Bybornas protester varje fredag har blivit berömda.

Byn Beit Omar ligger mellan Betlehem och Hebron. Där bor Mousa Yuoni Araa och hans familj. Sedan över fem år tillbaka kan han inte längre gå till familjens olivlund, som ligger nära en israelisk bosättning. Polisen har arresterat hans tre söner flera gånger, när de har försökt att gå till olivlunden. Många olivträd har dött, eftersom familjen inte har kunnat sköta om dem. Nu blir det ännu värre. Bosättningen har byggt ett högt stängsel så att de inte kan komma till olivlunden.

Mousa är inte särskilt intresserad av regeringens kris:– Vi har ingen regering, säger han. Israel vill förvandla min by till ett fängelse, omgivet av murar. Vi kan väl inte ha en regering när Israel ockuperar vårt land?

I byn Bilin har byborna länge protesterat mot muren. Redan 2005 började byborna demonstrera varje fredag tillsammans med internationella aktivister och israeliska anarkister. Demonstrationen ser nästan ut som ett skådespel. Den börjar med att några bybor träffas efter fredagsbönen. De vandrar sedan genom byn och ropar Nej till ockupationen och Nej till muren. De går fram till en port i muren – en tjugo meter bred öppning med två meter hög taggtråd. Bilar kan komma igenom men inga andra. Byborna börjar banka på porten med käppar och flaggor som de har med sig. En äldre man försöker klättra över.

Soldaterna tröttnar efter fem minuter. De skingrar demonstranterna med en ljudbomb och flera tårgasgranater. Det är signalen för de unga pojkarna i byn. Flera av dem är bara 8–9 år och de har samlats bland olivträden i utkanten av byn. Nu kastar de sig in i striden med stenslungor. Efter några sekunder är det krig mellan byborna och de israeliska soldaterna vid muren. Soldaterna skjuter gummikulor och tårgas på de unga pojkarna. Pojkarna träffar sällan soldaterna.

Hassan Juhayni är sjukvårdare och räknar till 10 skadade efteråt. Fyra demonstranter och fem pojkar är skadade. En ung sjukvårdare svimmade när han andades in för mycket tårgas. Hassan tycker att det är värt att protestera:– Vad ska vi göra? Det här är vårt land. Om någon försöker ta det, så måste vi göra motstånd.

Mohammed Khatib organiserar protesterna i byn Bilin. Han tycker att de israeliska soldaterna provocerar fram våldet, eftersom de är så överlägsna. Men Mohammed vill hellre att byborna ska ha fredliga demonstrationer:– Vi måste protestera fredligt för att visa vilka som är offer. Om vi lyckas kan fler se det stora problemet – stölden av vårt land.

I Bilin är muren färdigbyggd. Byborna kan inte stoppa den. Men de har hindrat en israelisk bosättning i närheten att växa. Den största framgången är att byn har blivit en förebild för andra byar. Många har besökt Bilin för att lära sig av byns erfarenheter.– Vi tänker fortsätta med vårt motstånd tills vi har fått bort muren. Vi vill visa andra att det är möjligt, säger Mohammed.

Men är det möjligt att få bort muren? De flesta byar har inte kunnat stoppa muren. Och allt fler israeliska politiker börjar prata om den som en permanent gräns. Ändå ger inte palestinierna upp. Jamal Juma organiserar palestiniernas kamp mot muren i organisationen Stop the Wall. Han tror att det snart är dags för nästa intifada:– Det är en kamp som kommer att ta lång tid. Vi bygger sakta upp sten för sten. Den första intifadan varade i sex år utan att folk tröttnade. När vi insåg att intifadan hade misslyckats så bröt den andra ut. Inom två till tre år kommer en ny intifada. Folket kommer att gå ut på gatorna och döma ut ockupationen och den palestinska regeringen.

Jamal menar att vanliga palestinier håller på att tappa förtroendet för den palestinska regeringen:– Politikerna har inte samma problem som folket. Politikerna bryr sig mest om omvärlden medan folket slåss mot muren. Den palestinska regeringen behövs inte.Jamal Juma ser bara ett slut – att folket protesterar mot muren tillsammans med resten av omvärlden. Jamal tror inte att FN kan hjälpa till. Trots att FN tycker att muren är olaglig fortsätter Israel att bygga den. För Jamal betyder det att FN inte har någon makt att tvinga Israel att hålla sig till lagen.– Vi behöver hjälp av internationella organisationer som kan isolera Israel precis som man gjorde med apartheidregimen i Sydafrika. Då kunde man krossa apartheiden.

Jamal tycker att den största framgången för palestinierna är att de visat att muren är en politisk fråga. Muren är ett sätt för Israel att få makt över palestinierna.– Det finns mycket som påminner om Sydafrika. Muren har skapat getton och förvandlat byar till fängelser. Samtidigt bygger Israel industrier där palestinska bönder får arbeta för låga löner istället för att bruka sin egen mark. Det är ett sätt att få makt över palestinierna. På så sätt kommer vi aldrig att få ett eget land.– Vill vi leva i ett getto? Nej, det kan vi aldrig acceptera, för det gör hela vår kamp under de senaste sextio åren meningslös.Lätt svenska: Maria Sundin