Dels kan man räkna antalet nyanställningar under ett år. Det kallas för 'bruttoeffekten'. Men nationalekonomer brukar gå vidare och subtrahera både den mängd jobb som skulle ha uppstått ändå på grund av den allmänna konjunkturuppgången, samt den mängd som försvunnit, trängts undan, inom andra närliggande branscher. Slutsumman betraktas som det faktiska antalet nya arbetstillfällen som uppstått på grund av reformen och kallas för 'nettoeffekten'.

I maj 2006 presenterade finska Arbetsministeriet en utvärdering som visade att bruttoeffekten av den finska reformen under 2004 var 10 000 årsarbeten. Denna siffra inkluderar alltså allmän konjunkturutveckling och tar inte hänsyn till bortträngningseffekter i andra sektorer. Dessutom inbegriper den de renoveringstjänster som ingår i den finska reformen men inte i det svenska förslaget. Nettoeffekten beräknas till 3 500 årsarbeten, varav endast 14 procent inom sektorn för hushållsnära tjänster. Det faktiska antalet nya arbetstillfällen inom den hushållsnära sektorn beräknas alltså, enligt finska Arbetsministeriet, till 490 stycken under 2004.