Torsken håller på att utrotas som art i stora delar av Östersjön. Men trots upprepade alarm från forskare de senaste åren fortsätter de europeiska länderna att tillåta höga fiskekvoter. Den 8 juni konstaterade ICES att det krävs ett totalstopp av torskfisket i östra Östersjön för att rädda beståndet. På torsdagen tog ministerrådet ställning till ett nytt återhämtningsförslag från EU-kommissionen. Den svenske jordbruksministern Eskil Erlandsson valde dock att tillsammans med övriga jordbruksministrar ställa sig bakom en plan där fiskekvoterna ligger fem procent högre än EU-kommissionens förslag.
– Jo, kanske det. Men det gläder mig att vi nu har lyckats få till ett gemensamt avtal om en minskning av fiskekvoterna på tio procent. Ett avtal som inte socialdemokraterna och samarbetspartierna ens lyckades komma i närheten av under sin regeringstid. Det tar jag åt mig äran för och är mycket stolt över, säger Eskil Erlandsson.
Att jordbruksministern sett till att fiskekvoterna sänkts är emellertid diskutabelt, menar kritiker.
– Jordbruksministern slår sig för bröstet och låtsas att man kommit längre än man gjort. Men han försöker dölja att man slår ihop två områden, västra och östra Östersjön. Då blir det genast mycket luddigare hur stora riskerna för utfiskning egentligen är, säger Tina Ehn, miljöpartistisk riksdagsledamot.

Medan ICES under flera år förespråkat ett totalstopp för torskfiske i östra Östersjön och Kattegatt samt en halvering av kvoten för den västra delen av Östersjön förespråkar jordbruksministern en kvot på drygt 44 000 ton.
– Det är de siffrorna som Eskil Erlandsson vill få att se ut som om de vore en stor framgång för hans förhandlingsteknik, säger Charles Berkow (mp).
Han och miljöpartiet menar att det är starka ekonomiska intressen som på bekostnad av miljön gynnas av den förda fiskepolitiken. Torsken är av ett särskilt intresse för den biologiska mångfalden i Östersjön eftersom den är högst upp i näringskedjan. Om den utrotas finns risken att hela Östersjöns ekosystem kollapsar.
– Det är kortsiktiga intressen som får styra. Just nu är det en speciell situation då det var en ovanligt god årskull av torsken 2003. Det är de fiskarna som nu blivit stora och som man vill plocka upp. Men det skulle istället vara en klok investering att avstå från fiske, betala fiskebåtarna för att ligga i hamn och se till att bygga upp beståndet, säger Charles Berkow.

Det är inte bara fisken som är hotad i Östersjön. Larmrapporterna om bottendöd och försämringar av vattenkvaliteten är vanligt förekommande.
– Hela Östersjön är i mycket dåligt skick. Den lider av uppvärmning, övergödning från jordbruket och av sjöfarten. Det är också dåliga nyheter för fisken. Men många har uppfattningen att torsken ändå är dödsdömd och att det därför handlar om att hinna plocka upp så mycket som möjligt och sedan forska fram möjligheter att odla torsk. Det är en mycket cynisk inställning, säger Charles Berkow.
På frågan om när torskbeståndet kan tänkas vara säkrat i Östersjön vill jordbruksministern inte ge något svar. Skälet till det menar Tina Ehn är att det med EU:s takt kan ta minst tio år att nå hållbara fiskenivåer för torsken.

Kan du som jordbruksminister lova att det är miljön som sätts i första rummet, inte näringsfrihet och ekonomisk vinning?>
– Det går hand i hand. De biologiska näringarna som jakt och fiske är beroende av en god miljö.

Så du har inte fallit till föga för ekonomiska intressen genom att tillåta så höga kvoter?
– Det beslut som vi nu har tagit beträffande torsken och som vi tidigare tagit när det gäller ålfisket pekar på motsatsen. Den linjen har inte Sverige lyckats driva tidigare utan bara gått och ställt sig i ett hörn. Jag är mycket stolt över att kunna driva igenom de här besluten, säger en mycket nöjd jordbruksminister.

På Svenska naturskyddsföreningen, SNF, är man inte särskilt imponerad av varken Sveriges eller övriga EU:s politik för en hållbar havsmiljö.
– Vi ser det här som ett fruktansvärt misslyckande och kan inte förstå varför jordbruksministern är så nöjd. Om ambitionen är att följa ICES rekommendationer om en nollkvot och man tillåter en kvot på 44 000 ton finns det väl inget riktigt skäl att vara stolt, säger naturvårdschefen Klas Hjelm.
– EU:s fiskepolitik har hittills fungerat mycket dåligt. Situationen för torsken i Östersjön har blivit allt sämre. De planer på återhämtning av beståndet som funnits tidigare har inte genomförts.
Att planerna verkligen kommer att efterlevas är Klas Hjelm tveksam till.
– Det ser inte så starkt ut. Det är mycket osäkert om det här beslutet kommer att leda någon vart.