Premiärkvällen på Teater Replica bjuder på Vladimir Koifmans kalejdoskop-artade bearbetning av Boccaccios klassiska medeltidsskröna Decameron, denna gång ackompanjerad av streetdance och technorytmer - något som i mitt stilla sinne borde tilltala en betydligt yngre målgrupp än den som utgör premiärpubliken. Men vare sig åldersskillnad eller språkförbistring (precis som skolans undervisning ges föreställningen på engelska) utgör ett hinder en kväll som denna: scenografin, som huvudsakligen utgörs av en stor klätterställning, får liv av de fantasifulla scenlösningarna och de minst sagt akrobatiska skådespelarna när de med berömvärd berättar-glädje tar sig an originaltextens saftiga snuskigheter i den ena mustiga tablån efter den andra.

Trots en del störningsmoment (exempelvis en stundtals enerverande påtaglig ljudmatta) kan jag inte annat än att känna beundran för denna begåvade och livfulla ensemble, som mestadels består av norska och danska aktörer men även rymmer två svenskor - Patricia Knez och Lisa Carlehed. Särskilt den senare visar i sina tablåer prov på total närvaro, en sällsynt nyansrikedom som fullkomligt sprudlar av liv i vad som mycket väl kan vara en svensk teaterstjärna i blivande!

Sammantaget är detta en energikick till föreställning, av ett slag som mycket sällan ges på Stockholms scener, och en skådespelargeneration som föder hopp och förtröstan om en ny nordisk guldålder.