Utvecklingen i Palestina hade kunnat undvikas
Det har varit en dramatisk utveckling på de ockuperade palestinska områdena den senaste tiden, dramatisk och mycket olycklig.
De interna striderna i Gaza som även spridit sig till Västbanken har skördat många offer och tillsammans med upplösandet av den palestinska samlingsregeringen har detta fått många att tala om hopplöshet. Men, jag citerar Palestinagrupperna i Sveriges vice ordförande Henrik Carlborg: vi får inte tappa perspektiven. Och vi får vädja till världens politiska ledare att inte göra det.
Sedan Hamas vann det palestinska parlamentsvalen i januari 2006, och omvärlden omedelbart svarade med en ekonomisk och politisk bojkott mot det palestinska folket, har situationen på ockuperat område försämrats hela tiden. Många har fruktat en utveckling i stil med den vi nu ser, som en konsekvens av isoleringen.
Varken FN, EU eller USA varnade palestinierna för att de skulle svara med en bojkott om Hamas segrade i valet, tvärtom välkomnades deras deltagande och de följde uppmaningarna och upphörde med våldshandlingar ett år innan valet.
Trots att de flesta palestinier ansåg att omvärlden borde erkänna den demokratiskt valda regeringen, arbetade många hårt för att gå omvärlden till mötes och bilda en samlingsregering med representanter för de stora partierna Hamas och Fatah, samt flera ministrar från de mindre oberoende partierna. Samtidigt lyckades man enas om ett fredsförslag - det arabiska initiativet - och en strimma av hopp tändes när EU och USA strödde lovord om den nya regeringen och förslaget att Israel erbjuds fred med hela arabvärlden mot att ockupationen upphör.
Men omvärlden svek än en gång och ingenting förändrades i palestiniernas vardag. Tvärtom fortsatte Israel att utöka antalet vägspärrar, bygga ut bosättningarna, och de dagliga räderna på Västbanken och flygbombningarna av Gaza fortgick.
Och bojkotten bestod, liksom de dubbla måttstockarna där kraven riktades mot den ockuperade befolkningen, medan kraven på att Israel måste sluta med de utomrättsliga avrättningarna och andra uppenbara folkrättsbrott hela tiden varit obefintliga.
De interna striderna är som sagt mycket olyckliga, men inte helt obegripliga. Det finns genom historien många exempel på hur förtryckta folk istället för att slåss mot en allt för mäktig fiende vänt sig mot varandra i interna strider. Utvecklingen hade kunnat undvikas, det är de flesta analytiker eniga om. Men Israel och USA har återigen lyckats med strategin att härska genom att söndra.
Parlamentsledamoten Mustafa Barghouthi som var informationsminister i den palestinska samlingsregeringen och en av dem som arbetade hårt för att bilda den, säger nu att den enda möjligheten för att lösa krisen är att presidenten utlyser val så snart som möjligt och att den tillfälliga krisregeringen arbetar för att ena Gaza och Västbanken. Han säger också att de interna stridigheterna endast gynnar den israeliska ockupationen.
För att återfå hoppet om en rättvis fred får vi inte tappa perspektiven, utan envist fortsätta kampen mot den israeliska ockupationen och uppmana våra makthavare att rikta pressen mot ockupationsmakten Israel som nu hotar att invadera Gaza, med ännu en blodig sommar i Mellanöstern som följd.
