Med tak över huvudet och vatten till fotknölarna väntar publiken på att Bassekou Kouyate & Ngoni ba från Mali ska äntra scenen.

Det är Roskildefestivalens första dag och det konstanta ösregnet har förvandlat området till lervälling. Men sörjan faller i glömska i samma stund som plockande ljud fran ngoni-instrumenten, klapprande från en fiskmönstrad trumma och harmonisk sång fyller tältet.

Bassekou Kouyate är en av Malis mest erkända Ngoni-spelare. Instrumentet är en typ av banjo som har använts i västra afrika i århundraden. Konserten börjar ganska trevande.

De första låtarna är lugna och det tar en stund innan band och publik finner sig själva och varandra. Men ju längre tiden går desto tryggare blir bandet. Resultatet blir mer rörelse både på scenen, i publiken och musikmässigt.

Men trots att bandet egentligen är Bassekou Kouyates så är det hans fru och sångerskan Ami Sacko som stjäl showen. Hon gestikulerar, tittar och berättar något för oss.

Att inte förstå orden minskar inte känslan av dialog. När hon ler, ler publiken. Och leendena håller troligtvis mer än 15 gummistövelssteg ut i leran.